Ericsson och Ryssland

Det var ett tufft besked som Ericsson kom med i dag. 3 000 personer i Sverige kommer att förlora sina jobb. 1 000 inom produktionen i Kumla och Borås, 800 inom forskning och utveckling samt 1 200 övriga framför allt administrativa tjänster. Övriga orter som berörs är Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Linköping. Om hela produktionsanläggningarna i Kumla och Borås ska läggas ner är fortfarande oklart. Kanske blir det ”bara” kraftiga neddragningar på en fabrik.

De rörliga kostnaderna ska under perioden 2014 till 2017 minska från 63 till 53 miljarder kronor och det innebär förstås att det är kraftiga effektiviseringar som måste göras. Det som är lite glädjande är att företaget samtidigt under de kommande åren kommer att anställa uppemot 1 000 ingenjörer för att om möjligt återta en världsledande roll på något område. Teknikutvecklingen går fort och det företag som inte hänger med är snart avhänt – oavsett hur stort och stabilt som det verkar vara i dagsläget. Världen har sett många exempel på detta genom historien. Att sitta still är att åka bakåt och när man är tillräckligt på efterkälken så är det för sent och för dyrt att komma tillbaka.

Utifrån det perspektivet är Ericssons stora varsel helt förståeligt. Omstöpningen har pågått några år och det var inte länge sedan företaget stängde sin fabrik i Katrineholm med 400 anställda. Då sades det att kommunen skulle få hjälp av staten för att hitta nya vägar för dem som ställdes utan jobb. 400 anställda som mer eller mindre i ett slag förlorar sina jobb på en förhållandevis liten ort som Katrineholm är kännbart. Så mycket hjälp av staten har Katrineholm inte fått. Om ens någon hjälp alls.

Nu sägs det åter att staten ska ställa upp och se till att hjälpa de som nu kommer att förlora sina jobb. Det återstår verkligen att se om det blir så. Både Borås och Kumla ligger ju inom områden där det finns en relativt kraftig tillväxt – Göteborg och Örebro. Av de orter som drabbas av de här neddragningarna är det väl bara de i Karlskrona som kan få det svårare att hitta nya jobb.

Som alltid kommer det nog att ordna sig för de allra flesta som drabbas. Besked av det här slaget är naturligtvis alltid omvälvande för de som berörs, men samtidigt är det ju också så att när dörrar stängs så öppnas alltid nya, som kan leda till nya vägar i livet. Och de vägarna behöver sannerligen inte vara sämre än den som man tidigare befunnit sig på.

Det är många som är förbannade på att Ryssland är så aktivt i kriget i Syrien. Landet bombar medvetet sjukhus och civila områden och struntar fullkomligt i vad världsopinionen anser om deras agerande. Det är därför glädjande att det nu även i Ryssland börjar höras röster som ställer frågor om landets aktiva deltagande i kriget i Syrien.

Den ryska journalisten Michail Rostovskij i Moskovskij Komsomolets, som är en av de största kvällstidningarna i landet. Han frågar sig och andra i en artikel hur länge Ryssland har råd att hålla president al-Assad under armarna. Han tar upp Rysslands annektering av Krim och det pris som landet fick betala i form av politisk isolering och internationella sanktioner. Rostovskij tycker att annekteringen var värd det priset, men han konstaterar att ett deltagande i ett inbördeskrig långt utanför Rysslands gränser är något helt annat.

Ett inbördeskrig kan fortsätta hur länge som helst och han pekar på kriget i Libanon som höll på i 15 år. Ett annat exempel, som han inte nämner, är det fredsavtal som nu tecknats – men underkänts i en folkomröstning – i Colombia mellan regeringen och Farcgerillan. Det kriget höll på i många, många decennier innan det nu – förhoppningsvis – kan läggas till historien.

Rostovskij är rädd för att kriget i Syrien kan utvecklas till något som kan bli början till ett tredje världskrig och det han egentligen skriver är att han tycker att Ryssland nu ska ta sina händer från al-Assad och sluta hålla honom om ryggen. Priset för att fortsätta kan bli oerhört högt och till absolut ingen nytta för någon. Förutom att Rostovskij skriver om kriget och problematiserar den ryska insatsen har en rysk affärstidning räknat ut att Rysslands militära aktiviteter i Syrien under det senaste året har kostat motsvarande sju miljarder kronor.

En växande opinion mot kriget i Syrien i Ryssland är välkommen.

Och därmed slutar jag för dagen, som har varit god mot mig. Det är jag tacksam för.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.