Faran med religion

Efter påve Franciskus framträdanden i Lund och Malmö i dag – i morgon håller han ytterligare en gudstjänst i Malmö – är det många som hoppas på att den katolska och lutheranska kyrkan ska närma sig varandra. Jag är sannerligen och i grunden väldigt okunnig om olika religioner. Jag är inte troende, men jag respekterar alla som har en tro och det alldeles oavsett vilken religion de bekänner sig till. Och till religioner räknar jag faktiskt det mesta – även politiska övertygelser.

Det kan ju låta märkligt, men under livets gång har jag mött väldigt många personer som är troende på det mesta. Och det som jag tänker på när jag talar om att folk är troende är den totala övertygelsen om att just det eller den som de tror på är det eller den enda rätta. Det kan vara vilken gud, profet, partiledare, idol eller idrottsförening som helst.

I den här betydelsen är tron väldigt vanligt förekommande. Det är en tro som väldigt lätt kan övergå till fanatism och vad fanatism kan leda till vet vi alla – det kommer sällan eller aldrig något gott ur den. En djup tro på gränsen till eller redan övergående till fanatism låter sig inte påverkas av ifrågasättanden eller tvivel. De som ställer frågor om eller som avvisar den tro som för tillfället är aktuell, är motståndare och rent av farliga i de troendes ögon. Och då ska de bekämpas på olika sätt. Sätt som varierar mellan allt från negligering till fysiska våldsamheter.

Inom de traditionella religionerna har krig utkämpats i alla tider. I våra tider har ett lågintensivt krig förts i decennier på Nordirland exempelvis mellan katoliker och protestanter. Kriget, eller konflikten som många vill kalla den, pågick i huvudsak mellan 1969 och 2007 men fortfarande kräver konflikten dödsoffer, har totalt sett – hittills – krävt långt över 3 000 dödsoffer. Vad som händer ute i stora världen mellan shia- och sunnimuslimer ska vi inte tala om.

Krigen och motsättningarna drivs av religiösa motsättningar och i alla religioner finns det stollar som använder religionen som ursäkt för eller som motiv till att våldföra sig på eller rent av döda folk med en annan uppfattning. Genom århundradena är det religionen – den kyrkliga (om man säger så) eller politiska – som varit grunden för snart sagt alla krig och allt mördande.

Jag har också alltför många gånger mött personer som hävdar att de tror på en gud och att de följer de riktlinjer som denne gud eller som respektive religion stadgar om hur man ska uppföra sig och bete sig. Trots dessa trosbekännelser är uppträdandet i det vardagliga livet långt ifrån kristet och medmänskligt. Tvärtom – ett par av de största skitstövlar som jag har mött genom åren säger sig vara troende kristna. Och maken till obehagliga och intoleranta och elaka människor har jag inte träffat.

Allt detta tillsammans gör att jag inte finner någon anledning till att kunna tro på någon högre makt. Antingen påhittad och/eller tolkad genom skrifter som är tusentals år gamla eller modernare varianter i form av idoldyrkan eller fanatisk tro på sitt idrottslag. Jag vet faktiskt inte varför folk låter sig duperas av dessa fenomen, som jag kan kalla religion i olika former, men det tycks mig som att det finns ett behov hos människan att tillhöra en grupp. Att i en grupp finna en gemenskap och att i den gemenskapen bli sedd och kanske få en betydelse.

Och det är väl så långt som jag kan föra detta resonemang. Som sagt – folk får tro vad som helst, bara de håller det för sig själva och respekterar alla som inte delar tron.

Något som inte har ett dugg med detta att göra är ett konstaterande att jag tycker att min dag har varit bra. Det blev ett pass på Friskvårdskompaniet i morse och nu tror jag att jag ska kunna hålla dem regelbundet igen efter förkylningen. Pappersjobb och en del skrivande har det också blivit.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.