Tankar om tankar

I brist på annat så här på lördagsaftonen tänker jag orda en smula om det här med våra tankar. Jag vet inte hur just den tanken kommit upp hos mig, men det kan ha att göra med att jag funderat på hur vi tänker i olika situationer. Det som är aktuellt just nu är förstås valet av Donald Trump som USA:s nästa president. Hur tänkte de som röstade på honom? I och för sig var det ungefär 400 000 fler som röstade på Hillary Clinton, men Trump vann fler elektorer i delstaterna.

Någonstans har jag sätt en siffra på att du och jag tänker ungefär 65 000 tankar varje dag. Jag har inte en aning om hur man mätt det eller kommit fram till det. Inte heller vet jag hur man då kan säga att ungefär 95 procent av dessa 65 000 tankar är samma tankar som du tänkte i går.

Det är väl därför vi så ofta hamnar i situationer där vi funderar på vad vi ska göra eller hur vi ska agera och att vi inte kommer på någon ny lösning. Enligt uppgifterna här ovan så innebär det att vi bara tänker nya tankar drygt 3 000 nya tankar om dagen. I det perspektivet kan det nästan verka slumpmässigt om vi kommer på något nytt.

Ofta hör man rådet att tänka utanför boxen. Att tänka utanför ramarna. Det är lätt sagt, men kanske inte lika lätt att göra. Men kanske man skulle försöka få fart på tankeverksamheten genom att lägga större vikt vid dessa 3 000 tankar som är nya för dagen. Det är väl just dessa som kan förmå oss att skapa förändringar både för oss själva och för andra. Men framför allt för oss själva.

Inom idrotten snackas det mycket och ofta om att tänka positivt och att dessa positiva tankar kan förbättra prestationerna. Jo, så är det nog. Inom friidrotten exempelvis har det många gånger hänt att enskilda atleter plötsligt spränger en gräns – en ”omöjlig” tid på en löpsträcka eller en ”omöjlig” höjd eller längd i några andra grenar. Det kan naturligtvis bero på att det kommit fram atleter som har extremt goda förutsättningar för en idrottsgren och det kan bero på träning. Men det kan också bero på en mental förberedelse som bygger på att det inte finns några gränser. Det finns alltid en hundradels sekund till att kapa eller en centimeter att lägga till i längd eller höjd.

I den väldigt breda kultursektorn finns det mycket nytänkande hos väldigt många utövare. Viljan att utvecklas och tänka nytt är utpräglad och överallt ser och hör man kulturaktiva människor gå utanför ramarna. Inte sällan ger detta nytänkande rubriker. Betraktarna eller lyssnarna eller läsarna kan bli väldigt upprörda eftersom det konstnärliga uttrycket utmanar de 60 000 tankarna som cementerats och tänks varje dag hos kulturkonsumenten. Men det är ju positivt – även om jag ibland, särskilt vid så kallade installationer, försöker hänga med så gott det går men ofta inte begriper vad konstnären i fråga egentligen vill visa eller få fram. Jag glömmer aldrig det konstverk som en gång ställdes ut och som bestod i en hög av sand i galleriet. Onekligen hade konstnären i fråga tänkt utanför ramarna (och under ramarna som hängde på väggen).

Inom snart sagt alla områden finns det enstaka individer som har den kreativa förmågan och dem ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som kommer på nya produkter eller nya sätt att göra göra saker på. Inte minst har det visat sig att den nya tekniken lockat fram kreatörer som plötsligt kommer på hur tekniken kan utnyttjas på allt fler områden. Det är väl i grunden positivt, även om jag då och då kan fundera på om det inte – utifrån ett samhälleligt och mänskligt perspektiv skulle vara bättre om teknikutvecklingen gick en aning långsammare. Tekniken i sig är fantastisk, men teknikens landvinningar har en förmåga att skapa utanförskap i samhället. Det finns många som blir utan jobb när deras arbetsuppgifter ersätts av en robot och det finns många som inte har möjlighet eller förmågor att ta tillvara allt som erbjuds. Och då blir dessa människor akterseglade.

Det senaste drivs i sin tur av ekonomin, som är värt ett eget kapitel. Kort kan det väl sägas att både här och i Europa och i USA och annorstädes skapar tiderna som vi lever i utanförskap på ett mycket snabbare och effektivare sätt än tidigare. Det i sin tur skapar missnöje och ett växande behov att bli hörda och sedda. Många ungdomar kanaliserar inte sällan dessa känslor till bus och bråk och kriminellt agerande. De lite mer vuxna har kanske resignerat och passar på att visa missnöje när det är dags för val.

För inom politiken sker det inte mycket nytänkande precis. Visst – kreativiteten är inte dålig när det gäller att hitta på nya namn på gamla åtgärder. Men ett nytänkande som faktiskt innebär förändringar – positiva sådana – för att bryta utanförskapen saknas. Tidigare var det inte omöjligt i vårt land att bygga välstånd på en grund där solidaritet var en viktig ingrediens. Jo, jag vet tider kan inte jämföras; det är en otrolig skillnad på samhället då och samhället i dag. Och någonstans tror jag att det är väldiga och ständiga penningjakten som bryter sönder det som åtminstone jag tycker har varit så bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.