Debatten har förgrovats

Medan jag fortfarande var lönearbetare på Norran uppstod ibland en diskussion om att folk uttryckte sig vulgärt och oförsonligt i sina mail. Förklaringen till det ansågs vara att det var så mycket lättare att skriva något i hastigt mod och då blev formuleringarna ibland av ett slag som man lätt kunde ångra efter ett tag. Men då var det så dags att dra öronen åt sig. Skadan var redan skett. Den som skickade mailet framstod som mobbare eller ännu värre och den som tog emot det blev sårad.

Sedan dess har så mycket hänt. Antalet så kallade plattformar har ökat kraftigt och det är så väldigt lätt att hitta ett forum och få olika slags respons på vad som sägs. Diskussionen inom alla dessa sociala medier – det finns betydligt fler än vad jag känner till – blir korthuggen. Snabbheten som medierna erbjuder, inbjuder också till mer eller mindre ogenomtänkta argument. Inte sällan blir det inte ens argument utan sådant som vi på min tid kallade för pajkastning. Vulgaritet och okvädningsord har blivit vanligare och klimatet har hårdnat betydligt.

I dag har jag fått lära mig att det tydligen finns en yrkestitel som heter digital kommunikatör. En sådan har i alla fall funnits centralt i Moderaterna. Delmon Haffo heter han som hade den titeln. I dag fick han sparken och fick omedelbart lämna sitt arbete.

Denne Haffo hade nämligen sedan någon dag tillbaka haft ett ordutbyte med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll angående hennes mer eller mindre skämtsamma kommentar om att hon någon gång tänkt tanken att begränsa rösträtten för män. Alla borde rimligen förstå att det inte finns något allvar bakom en sådan tanke, men det var förstås högst olämpligt att ge offentlighet åt detta. Liksom det är högst olämpligt att ge offentlighet åt allt som far genom allas våra huvuden.

Som jag ordat om tidigare så anses det ju att vi tänker ungefär 65 000 tankar varje dag. Ett otal av dessa bör vi självklart hålla för oss själva.

Det som nu hände var att denne digitala kommunikatör kallade ministern för hora i en inspelning på Moderaternas kansli som givetvis offentliggjordes – utan att det kanske var meningen. När det blev känt fick Delmon Haffo sparken på grått papper av partisekreterare Tomas Tobé. Det var rätt och riktigt och naturligtvis det enda alternativet till att hantera situationen. Självklart kompletterat med en offentlig ursäkt till berörd minister.

Det jag kom att tänka på när jag såg inslaget var den munterhet och det garv som följde på Haffos uttalande. Var hade jag sett det tidigare? Eller något liknande? Jo, det var visningen av det klipp där Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt grovt ”skämtade” om judar. Ett ”skämt” som åtföljdes av skratt och glam. Vad hände då? Ingenting. Sverigedemokraternas partiledning lät det hela bero. Och även om det bara var för lite mer än en månad sedan har det väl redan fallit i viss glömska.

Vad beror det på att Sverigedemokratens så kallade skämt förblir opåtalat utan några som helst konsekvenser för Sjöstedt och Haffos uttalande direkt resulterar i att han förlorar jobbet och dessutom sina politiska uppdrag? Har det blivit så att SD:s grova och inte sällan rasistiska retorik har börjat accepteras därför att det är partiets företrädare som uttalar det? Att det beror på att det nästan förväntas att de ska säga sådana saker? Medan det i andra partier aldrig skulle accepteras och där det inte ens accepteras att någon anställd eller förtroendevald uttalar sig förklenande och vulgärt om andra partiers representanter.

Jo, jag tror att det är så. Att den så kallade debatten har blivit grövre, oresonlig och ogenomtänkt är till fara för demokratin. Nog förtjänar frågorna att diskuteras i sak utan att motparten i debatten personligen ska förolämpas. Jag tror att de allra flesta skulle uppskatta om saker och ting – och personer – tas på allvar och med respekt. Och jag hoppas att jag inte är ensam om den åsikten.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.