Trötthet som fylla

Det visste jag inte. Nämligen att jag tydligen gått och åkt omkring som ett rattfyllo en större del av mitt vuxna liv. En intressant artikel i DN handlar nämligen om att sömnbrist fördubblar risken för att råka ut för – eller orsaka – en trafikolycka.

Det är den ideella bilägarorganisationen AAA som har låtit göra en stor undersökning där man fokuserat på om och i hur stor grad som sömnbrist kan ha medverkat till olyckor. 7.234 förare i 4.571 olyckor har deltagit i undersökningen och en femtedel av förarna hade sovit mindre än sju timmar per natt. Det anses tydligen vara en rekommenderad minimilängd på sömnen.

En eller två timmar för lite sömn fördubblar krockrisken, tre timmar ökar risken 4,3 gånger och om man bara sovit fyra timmar så är risken för olyckor 11,5 gånger större än om du sovit de timmar som rekommenderas. Den amerikanska hälsovårdsmyndigheten CDC anser att sex timmars sömn per dygn motsvarar 0,5 promille i blodet.

Det är detta som får mig att tro att jag gått och går omkring som ett rattfyllo. Statistiken talar ett språk och det ska man naturligtvis ha respekt för. Men statistiken tar inte hänsyn till individerna anser jag. Vi har alla olika förutsättningar och olika behov av sömn. Ingen av oss är normal i betydelsen att vi alla ligger på det genomsnitt som statistiken har kommit fram till.

För min egen del har jag alltsedan studietiden i Uppsala sovit väldigt lite. Mitt behov av sömn är inte så där överdrivet stort och genomsnittligt per dygn blir det väl inte mer än kanske sex timmar. Under perioder kan den tiden vara vara kortare. Och det finns tider i mitt liv när jag under flera månader i sträck bara har sovit kanske fyra timmar om dygnet. Så har det varit när studierna krävde det eller när jobbet har krävt att jag varit igång större delen av dygnet sju dagar i veckan.

Visst kan jag också sova ut. När det inte finns något som helst på agendan kan jag sova ut och inte gå upp förrän vid åttatiden på morgonen. Att jag sedan under dessa lugna dagar och särskilt när Vinterstudion sänds kan gå omkring och skrota i pyjamasen till långt in på eftermiddagen är en annan historia.

Rönen från USA är inte nya. Jag har bestämda minnen av att jag tidigare har tagit del av liknande rapporter och undersökningar. De visar också att trötthet är att likställa med att vara berusad eller drogad bakom ratten. Så jag har varit uppmärksam på tecknen på trötthet när jag är ute och kör. Jag har till och med blivit bättre på det på lite äldre dagar. Men då är det bara att stanna. Röra på sig. Eller sätta telefonen på väckning och blunda i 20 minuter. Dricka kaffe. Med pauser som de här är det inte – eller rättare sagt – har det inte varit några problem att köra 100 mil på en dag.

En gång körde jag från Skellefteå till Arlanda och tillbaka i ett sträck. Stannade bara till på Arlanda för att hämta en bekant som kom och inte kunde ta sig upp till Skellefteå samma dag. Det var en lördag för ganska många år sedan. Efter den resan, där jag inte var någon god förare mot slutet, somnade jag gott och helt ovaggad.

Olyckor kan verkligen hända ändå. Även om man är nykter, inte tagit droger och sovit gott kan olyckan vara framme. Det visar ju också statistiken som jag hänvisat till. En tredjedel av de undersökta mer än 7.000 förarna hade sovit för lite. Men resten – två tredjedelar – krockade ändå.

Så jag vet inte riktigt vilken vikt man egentligen ska lägga på just den här statistiken. Det gäller väl i slutändan bara att försöka vara på alerten. Dumheterna som man gjort i trafiken gjorde jag när jag var yngre. Jag har lärt mig något av det. Tror och hoppas jag.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.