Felskrivningar

”…i samband med att allianspartierna samlades i riskdagen för att avhandla lärdomar från förr…”

Ser ni vad jag ser? Felskrivningen – riskdagen i stället för riksdagen. Jodå, så såg det ut i en artikel på DN:s webb för en stund sedan. Jag är inte förvånad. Det är lätt att halka på tangenterna och jag har faktiskt genom åren gjort mig skyldig till samma misstag. Dock har jag lyckligtvis upptäckt felet och kunnat rätta till det innan publicering.

Men kanske är det också så att felet är ett uttryck för en så kallade freudiansk felsägning. Det betyder att det som sagts av misstag egentligen är det som personen i fråga menar. Och då är riskdagen kanske inte helt fel. Det spekuleras ju så otroligt mycket om hur det är inom politiken och om hur det ska bli om två år efter nästa val. Med alla spekulationer i bagaget och med tanke på allt som kan hända så är det ju faktiskt så att det kan hända en hel del som på sikt riskerar att förändra en relativ politisk stabilitet. Ja, steg tas och tankar tänks som också riskerar vår demokrati som vi känner den. Tacka sjutton för att riksdagen då kan bli riskdagen. Eller..?

För många, många år sedan tillät jag mig en gång att bli irriterad på det sätt på vilket en stor del av ett kommunfullmäktige bara pratade och pratade och inte kom någonvart i debatten. Jag tänkte att de bara svamlade. Den tanken tänkte jag ofta på väg hem till reaktionen.

Döm om min förvåning när jag sedan hade skrivit klart och satt och läste igenom texten innan den skulle lämnas för sättning – ja, det var så länge sedan. Då hade jag på ett par ställen i stället för ”fullmäktigesamlingen” skrivit ”fullmäktigeförsvamlingen”. Undermedvetet spelade mina tankar mig ett spratt. Inte bara den gången. Under flera år efter denna händelse hände det att jag skrivit det felaktiga ”försvamlingen” i stället för det rätta ordet. Så med detta sagt – jag är alls inte förvånad över att det ibland kan uppstå fel i en artikel eller i det som nu skrivs.

Nuförtiden är det ju så att nästan allt skrivs på dator. Skrivprogrammen är duktigt programmerade och när du skriver fel – eller rättare sagt, när datorn tror att du skriver fel – så slänger datorn in det ord som den tror att du egentligen menade. Sådana saker kan ställa till tok ibland. Andra gånger blir det bara roligt. Som när jag satt och skrev ett protokoll. Jag hade inte kommit längre än till att skriva vilka som var närvarande när datorn slog till. I stället för Granlund, som var med på mötet, visade protokollet att det var Grannland som var det. Dessvärre upptäckte jag inte detta förrän protokollet var justerat och klart, varför det bara var att göra om och göra rätt.

Under den senaste tiden har det ju snudd på blivit högsta mode bland moderater att ta avstånd från den politik som alliansregeringen förde under den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt. Några som inte gör det är förstås Fredrik Reinfeldt själv och jag är mycket glad över att han står fast vid vad han tyckte då och tycker nu. Förre partisekreteraren i Moderaterna Kent Persson gör det också.

Anledningen till att jag håller med Reinfeldt är det skäl som han också anger. Inte bara Sverige utan i stort sett hela Europa behöver fler invånare som jobbar och betalar skatt i framtiden. Detta om vi ska ha någon chans att behålla det som vi kallar vår välfärd.

I flera decennier har det stått klart att de europeiska länderna minskar sin befolkning. Det krävs ett födelsetal på 2,1 barn per fertil kvinna för att befolkningen ska öka och inte minska. I EU:s 27 medlemsländer låg 2009 snittet på 1,59 och det var då bara två länder Irland och Frankrike som uppvisade 2,07 respektive 2,0 i födelsetal. Sverige och Storbritannien låg på delad tredjeplats med ett födelsetal på 1,94. Ganska skapligt i ett EU-perspektiv, men inte tillräckligt för att vi ska öka vår befolkning och därmed få framtida skattebetalare som orkar med att försörja barn och ungdomar genom skolåldern, dit man får räkna även högskolestudier, samt äldre som slutar jobba och uppbär pension.

Ute i Europa är det ännu värre. Riktigt illa är det i de länder där regimen dragit upp strikta gränser och vägrar att ta emot människor på flykt. Jag tänker på Ungern och Polen. Födelsetalet i dessa länder var 2009 1,32 respektive 1,4. Födelsetalet i Ungern var näst minst bland de 27 EU-länderna. Tyskland, Europas motor, som tog emot allra flest flyktingar under förra hösten, hade 2009 ett födelsetal på bara 1,36.

Tveklöst är det så att det finns många goda skäl för de europeiska länderna att ta mot personer som vill komma hit för att söka sin framtid. Självklart ska det dock ske på ett mer ordnat sätt än vad som blev fallet för ett år sedan. De personer som kom förra året i den väldiga flyktingvågen och som får stanna i Sverige är välkomna. Så tycker jag.

Och med detta sätter jag punkt för en dag som var bra. Träningen i morse var den första på en vecka eftersom jag fick förhinder både i onsdags och i fredags förra veckan. Nu ser jag att jag inte heller hinner med träningen den här onsdagen, då jag ska ha massage i stället eller på fredagen när tandhygienisten väntar på mig på morgonen.

Så vill jag slutligen uppmana er som ännu inte har gjort det att gå in och rösta på dotter Moas och mitt bidrag i släktens pepparkakstävling. Gå in på sidan The Theander Ginger bread contest på Facebook och lägg er röst på lag Norrlands bidrag. Både det som visar alla tre bilderna och sedan en ”like” på var och en av bilderna. Tävligen fortsätter till fredag så ni har tid på er…

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.