Högst oroande

Det är som alltid, enligt min ringa mening, intressant att kika på Vinterstudion. Skidåkning på längden och på tvären – slalom, storslalom, super G och störtlopp. Det är spännande att se prestationerna och de knappa marginalerna i alla dessa sporter.

Men när jag satt och tittade på tävlingarna i dag blev jag rent bedrövad. Det finns ju inte någon snö i Alperna. Det spelar inte någon roll om det är i franska eller italienska Alperna. Snöbristen är påtaglig. I störtlopps- och slalomhangen är det förstås snö. Konstsnö. Men utanför dessa väl preparerade områden är det barmark.

Likadant var det vid längdskidtävlingarna i dag. Tanken hade varit att damerna skulle köra 20 km och herrarna 30 km där hälften av tävlingarna går i klassisk stil och andra hälften i fri stil. Det blev inte något av det. Distanserna kortades till 10 km för damerna och 15 km för herrarna och det på en tvåkilometersslinga. Av konstsnö. Mer snö än så hade arrangörerna inte mäktat med att frambringa och det var i och för sig duktigt. Utanför denna slinga var det barmark.

Visst finns det, när man ser detta, orolig över vad som håller på att hända. Tävlingarna sker på hög höjd och rimligtvis borde det vara mycket snö där. Så var det i alla fall tidigare. Jag tror att vi alla minns hur det kunde vara tidigare under dessa tävlingar; vitt överallt och gott om snö.

Situationen kan förvisso vara lite olika år från år, men trenden är tydlig. Klimatförändringarna och den så kallade globala uppvärmningen håller på att ta död på den natur som vi har känt den och vill minnas den. Även här uppe hos oss blir det varmare. Vintern sägs vara två månader kortare här uppe i norra Sverige än den var förut och det var inte så väldigt länge sedan. Ja, så börjar man, läs jag, tycka. Ingenting var så länge sedan, men det är naturligtvis enligt den egna uppfattningen och tidens flykt; tiden som går fortare ju äldre man blir.

Jag har inte sett något om det. Men det jag tänkte på i dag, mer än på hur tävlingarna skulle sluta, var vad som händer med floder och sjöar nere i Europa. Glaciärerna blir mindre, nederbörden blir mindre och därmed fylls inte floderna och sjöarna på som vi har vant oss vid att de ska göra. Rhen, Rhone, Po och flera bifloder till Donau rinner upp i Alperna och när dessa inte längre får påfyllnad från snösmältningen lär vattenmängderna i floderna minska.

Under somrarna kan det förvisso bli häftiga väderfenomen med väldigt stora nederbördsmängder. Det är också en konsekvens av klimatförändringen. Men när allt kommer på en gång så blir det bara kaotiskt och de väldiga vattenmängderna förstör mycket i sin väg.

Vad göra? Ja, det gäller förstås att försöka leva lite mer klimatsmart och det lilla, lilla som man kan göra är förstås ett litet, litet bidrag till en uthärdlig värld som vi kan lämna över till våra efterkommande. På nyheterna i dag såg jag bilder från Beijing (Peking) där smogen är outhärdlig. Kinesiska myndigheter har stängt mer än tusen fabriker för att minska utsläppen så att luften ska kunna gå att andas någorlunda. Överallt går folk omkring med masker för ansiktet och SVT:s reporter konstaterade att man egentligen behöver ansiktsmask även hemma i bostaden för att inte få i sig den farliga luften.

I förhållande till den situationen där i Kina kan det lilla som du kan göra förstås liknas vid en fis i rymden. Men de eländiga förhållandena i många storstäder som tvingar myndigheterna till drastiska åtgärder borde samtidigt ge de ansvariga en insikt i att något mer måste göras. Något mer långsiktigt och att detta måste göras väldigt fort.

Insikten har kanske funnits där under lång tid. Men inte mycket har hänt. Inte så mycket som skulle ha krävts. Vi får väl se om det blir någon förändring till det bättre inom kort. Eller också får vi kanske förvänta oss att längdskidåkningen kommer att ske på rullskidor på alpvägarna.

Bortsett från dessa litet turbulenta tankegångarna har dagen varit lugn och fin.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.