Val och leda

Det amerikanska folket såg till i början av november att Donald Trump skulle bli nästa president. Detta trots att demokraten Hillary Clinton fick 2,8 miljoner fler röster. Men Trump vann de delstater, så kallade swing states, som har de flesta elektorerna. Så han fick en majoritet av elektorerna med sig. Rent formellt är det dessa som ska välja nästa president. Enligt valdagens resultat har Trump fått 306 elektorsröster och det krävs 270 för att bli president. I morgon sker elektorernas val och så här dags är det klart att Trump inte kommer att få alla sina 306 elektorer med sig.

Efter valet är det nämligen flera elektorer som sagt att de inte ska rösta på Trump. I 14 delstater, tror jag att det var, finns det nämligen inte några bestämmelser som säger att elektorerna är bundna att rösta på den kandidat som vann i delstaten. Även i de övriga delstaterna kan elektorer gå emot valresultatet, men får då ett visst straff. Ett straff som jag inte vet vad det är, men antar är någon form av böter. I alla händelser är det lindrigt.

Trots att flera elektorer förklarat att de inte kommer att rösta på Trump, så är det inte sannolikt att minst 37 av de 306 elektorerna skulle göra det. Jag hoppas naturligtvis att så blir fallet. Det skulle bli något för historikerna att notera och det skulle vara det bästa för USA och för världen, tror jag. Men det kommer inte att hända är jag rädd. Dock ska det bli lite intressant att se hur många elektorer som bryter mönstret. Och om det i sin tur i framtiden kommer att få några konsekvenser för det amerikanska röstsystemet. Men kan ju tycka att den kandidat som får flest röster också ska vinna.

Dagen har som vanligt varit lugn och stilla. Redan i morse var det en artikel i DN som verkligen talade till mig. Det var en artikel som Roland Paulsen, sociolog och författare, hade skrivit och den har rubriken: Lång dags färd mot hemgång. Paulsen har ordentligt undersökt förekomsten av jobb där arbetsuppgifterna faktiskt inte finns. Eller nästan inte finns. Han har egna erfarenheter av att arbeta som spärrvakt i Stockholms tunnelbana och där fanns inte mycket att göra.

Det har jag hört för många, många år sedan. Flera av mina kompisar och kompisars kompisar arbetade för SL under sin studietid och ägnade mesta tiden i sina burar åt att studera och plugga inför tentor eller rent av att sitta och skriva sina uppsatser där. Likadant var det med Paulsen. Men när man inte arbetar genom att studera, utan faktiskt sitter där för att utföra det jobb som egentligen inte finns – ja, då dröjer det inte länge förrän tristessen slår till.

Denna negativa stress är väl så farlig som stressen att ständigt vara uppkopplad och försöka uppfylla reella och självupplevda ”måsten”. Det vill säga den stress som leder till utbrändhet och lång sjukskrivning.

Om jag får bli lite personlig så är jag den förste att hålla med om Paulsens slutsatser. När jag inte fick jobba längre gick tio månader innan jag började komma igång med den här bloggen och med frilansjobb. Sedan tre månader är frilansjobbet borta. Jag när förstås en förhoppning om att få göra ett inhopp någon gång någonstans, men inom medievärlden är ju de ekonomiska förhållandena som de är. Ingenting får ju kosta och om det kostar så kostar det alltid för mycket.

Dock – att gå omkring och inte uppleva att man har något att göra är inte kul. Att dra ut på allt det lilla som ska göras är en konstgjord andning som bara får timmarna att gå och inte ger – i alla fall inte mig – något syre. Så länge som man känner så är inaktiviteten destruktiv och det gäller förstås att försöka hitta något där man själv tycker att man gör någon nytta och där ens kompetens faktiskt kommer till andra till del.

Nåväl, slut på gnället. Jag ser fram emot onsdagen som ju är vintersolstånd. Förändringen mot ljusare tider går inte så fort i början, men psykologiskt är det en viktig dag. Vi må väl hoppas och tro att ljusare tider når oss alla och på alla plan under det halvår som stundar innan det vänder igen. Det är ju ett evig förlopp som på olika sätt påverkar oss alla. Tror jag.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.