Rötter och rottrådar

Ett evigt rännande och flera timmar på stan blev det i dag. Men så mycket gjort blev det inte. Det är ganska kul egentligen att stå stilla på en plats och se alla som rusar förbi åt alla håll. Det gjorde jag i dag under kanske 15–20 minuter i Citykompaniet under lunchtid. Själv hade jag inget som jag skulle handla, men uppenbarligen var det många ute som gjorde just det – handlade. Många bekanta såg jag också och när hustrun var med var det flera som kom fram och hejade. Några av dem hade jag inte sett på lite mer än tre år.

Det var kul och jag kan förstå att vissa dagar ägnas åt att träffa gamla bekanta. Visst är det så att juldagen, eller är det annandagen, som är en stor krogdag. Det är då folk träffas. De har kommit hem till Skellefteå för att fira jul med släkten och denna dag går de ut för att träffa alla kompisar innan det är dags att skingras igen efter jul. Det måste vara hur kul som helst.

Men då gäller det förstås att man har sina rötter här. Gissningsvis är det likadant på många platser runt om i landet. Rötterna drar och ger fortfarande näring. Men för en annan, som inte känner att man har några rötter på någon speciell plats, så finns det heller inte någon längtan till gamla boplatser. De jag kände då och som jag har kontakt med bor inte kvar utan någon annanstans. Så det räcker gott och väl för mig att hålla kontakt på olika sätt med de som känner.

En speciell plats i mitt hjärta har emellertid mina skolkamrater från gymnasietiden. Och då särskilt med den klass som jag gick de första två åren med. Vi gjorde ju en resa tillsammans då ner till Rom och jag tror att det var den resan som svetsade oss samman. Förra året träffades vi igen och det var hur kul som helst. Nu har en del av oss börjat prata om att ses igen nästa år. Det ska ju inte behöva gå fem eller tio år mellan gångerna. De jag har pratat med är positiva till det, så vi får väl se om något händer.

Det vore ju lite lustigt om det är så att jag tycker att mina starkaste rötter finns i Lindesberg där jag bodde inackorderad i fyra år. Fast jag har förstås rottrådar i Karlskrona där jag bodde som barn och varifrån jag har många fina minnen, i Örebro där jag växte upp, i Borlänge hos morfar och mormor, i Uppsala där jag pluggade, i Oskarshamn, Norrtälje och i Eskilstuna, där jag hade mina första yrkesår. Och så har vi Nynäshamn och Hudiksvall där karriären tog små skutt och nya roliga erfarenheter lades ner i livets ryggsäck. Umeå förstås – grannstaden där Björklöven var svenska mästare när jag var där och så finns det självklara starka band med och i Sundsvall där jag levde och arbetade i tio år.

Vid närmare eftertanke så är alla dessa rottrådar av godo. Jag saknar inte en enda rot. Och jag vill inte vara utan någon av dem som jag har och som nog alla på olika sätt har bidragit till den jag är. Tänka sig – precis som jag är, är precis som jag vill vara. För vem vill vara som någon annan? Inte jag.

Det blev lite självcentrerat det här. Men det får väl ni som läser stå ut med. Om det inte blivit det hade jag nog skrivit en del positivt om regeringens kommande lagförslag om en nationell läkemedelslista. En sådan skulle ha det goda med sig att en läkare i Skåne som jag eventuellt skulle möta får möjlighet att se vad min läkare i Skellefteå har skrivit ut för mediciner till mig. Tanken är att minska risken för att läkare skriver ut mediciner som motverkar varandra eller som blir rent farliga att använda tillsammans. En sådan lag minskar i teorin riskerna för felmedicinering, men förutsätter förstås att läkarna ger sig tid att faktiskt studera vilka läkemedel patienten äter och har fått tidigare.

I dag är det så att ungefär 35.000 äldre blir så sjuka av sina många läkemedel att de måste få sjukhusvård. Men om detta får jag kanske skriva mer en annan gång.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.