Intensiva dagar

I går blev det inte något skrivet. Dagen var så pass intensiv att jag inte hann på datorn ens för korta uppdateringar av vad som hänt. Förmodligen är det väl vad som kan kallas för semester; vanor och ovanor bryts och ersätts av något som man vanligen inte gör. Det som vi inte gör till vardags är att i stort sett på heltid hålla ögonen på tvillingarna. Det är full fart på dem och det som den ena gör ska den andra göra också till dess att någon av dem kommer på att det finns något annat att göra.

En sak som fascinerar dessa fina tvillingar är uppenbarligen att sätta sig i en större bil för att sitta där under ett par sekunder innan de ska ut igen. I går var vi i ett köpcenter här i området. Där finns det ett Fun City – ett lekland för barn. Och på det området fanns det bland annat en bana där fem bilar med någon form av eldrift stod parkerade. Lyckligtvis fungerade inte bilarna så vi behövde inte vara oroliga för att något skulle hända.

Men i detta lilla inhägnade område hade barnen jättekul. I nästan 20 minuter sprang de runt och satte sig i en bil för att genast hoppa ut och springa till nästa bil som de satte sig i för att omedelbart hoppa ut den och så vidare till den tredje. Så höll de på under stoj och skratt och vi stod utanför det lilla staketet och bara funderade på vad som kunde vara så roligt med det. Förmodligen tyder det väl på att vi någonstans på vägen upp till de åldrar vi är i har förlorat det omtalade barnasinnet.

På kvällen, när barnen hade gått till sängs, var det dags att gå på besök. Vi var hembjudna till ett par verkligt goda vänner där vi trakterades med mat och dryck, gott samtal och många roliga historier. Mannen i familjen är en fantastisk historieberättare och även om jag inte förstår språket så hänger jag någorlunda med i berättelserna. Åtminstone är det väldigt komiskt när han illustrerar historierna med gester och uttryck. Alla vrider sig av skratt även om det bara är hans familj och vi som är åhörare. Det var en givande kväll även om maten inte kom fram förrän framåt tiotiden. Hemma var vi efter midnatt och då var det självklart alldeles för sent att sätta sig och blogga.

I dag har dagen också varit intensiv  må jag säga. Fredagen är ju ledig dag och det är massor av folk ute. Vi var på klubben med barnen men kom strax innan fredagsbönen under vilken allt stängs ned. Men lekredskapen finns där alltid och det är många rutschkanor som ska åkas och många gungor som ska gungas. Om man kan säga så. Vi fick hjälp med leken av en tioårig tjej som heter Habiba som med liv och lust satte fart på barnen och höll dem i gång. Det underlättade arbetet för oss. Eller i alla fall för mig, som ledigt kan hänvisa till hög ålder för att slippa springa, lyfta och krypa i de lite större lekställningarna.

Dagen har varit solig och fin. Dock satt jag mer med ansiktet bortvänt än tidigare. Den röda färgen i ansiktet får väl tona ut mer mot en traditionell solbränna innan jag vänder ”syna” mot solen igen. Det blir väl snart, kan jag tänka.

I dag har jag försiktigtvis prövat på att köra bil här i området. Högertrafik gäller, men man kan aldrig vara säker. Det finns alltid någon – en bil eller motorcykel – som kör mot trafiken. Och mycket riktigt. Jag skulle runt i en rondell. Men framför rondellen var det en väg för de som ska göra en u-sväng. Så jag körde in där – och mötte en bil i den svängen. Han kom alltså mot trafiken på den väg jag skulle köra in på, men förmodligen ville han inte gå in i rondellen på fel sida varför han valde ”min” väg. Det hela slutade att jag – som svensk på främmande mark – snällt backade ut på den tvåfiliga vägen och ställde till lite kaos. Bättre hade förmodligen varit att stå kvar, tuta och ge honom fingret (eller något liknande) och inte ge sig. Bara för att visa honom att vi främmande inte backar för något utan gör precis som alla andra gör.

Nu är det kväll här och snart blir det sängdags för ungarna. Då blir det lite lugnare och vi får ladda för en ny heldag i morgon. Vilket vi gärna gör. Måhända släpar jag kameran med mig och tar en del bilder som jag kan lägga ut.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Intensiva dagar

  1. Bo Fuhrman skriver:

    Ta det lugnt, kamrater! Gott Nytt!

Kommentarsfältet är stängt.