Klippning och körning

Soligt, men kalla vindar på tvillingarnas födelsedag. Det blev bara en kortare stund ute. Men nu på kvällen skulle hustrun till hårfrissan. Jo, det är en feminin form och mer rätt vore kanske att skriva damfriseringen i stället för hårfrissan. Här i landet är fönstren täckta vid damfriseringarna för att inte killar och män ska kunna kika in på damerna. Så jag ställde mig snällt utanför för att vänta på att hustrun skulle bli klar. Och där stod jag och ägnade mig åt favoritsysselsättningen här: att kika på folk.

Plötsligt kom frisören ut och bad mig att komma in så jag kunde sitta. Förutom hustrun var där bara en kvinna till där. Men frisörerna var alla män, så jag fattar inte varför fönstren var täckta. Nåväl, där satt jag medan hustrun fick sitt hår färgat, klippt och fönat och det tog ytterligare en timme. Under tiden ramlade det in många damer och där satt jag och kände mig som en tupp i ett hönshus. Damerna tittade lite skeptiskt på mig, men det var inte någon som vände i dörren och gick ut. Jag hade i alla fall nästan lika långt hår som några av dem, så hårlängdsmässigt var det inte någon större sak att jag satt där.

Trevligt var det där i alla fall. Det kommer folk med kaffe. Jag blev bjuden på nötter och självklart fick man röka där i salongen. Och nog var det skönare att sitta där en timme än att stå utanför i en timme. Frisören var skicklig och måhända blir det så att låter mig bli klippt av honom om och när jag kommer hit nästa gång. Fast då blir ett villkor från min sida att han inte släpper in några kvinnor under tiden som ska sitta och titta på mig när jag klipps.

En gång för länge sedan när dottern var med oss här nere lät jag mig bli övertalad att gå till frisören. Dottern lever fortfarande gott på det minnet. Frisören var jättenervös eftersom mitt hår inte är av samma typ som är vanligt här och eftersom jag vill ha mitt hår på ett speciellt sätt. Det vill säga på samma sätt som jag har haft det sedan jag muckade 1967.Det blev klippning och inbäddning med varma handdukar så att det bara var snoken och en cigarett som stack ut från handdukarna. Nja, vid närmare eftertanke blir det nog inte en sådan klippning till.

I går kväll var jag ute och körde bil igen. Det är roligt och inte alls som hemma. Det sitter ju i ryggmärgen hur man ska köra, men det får man försöka bortse från. Tvingande omständigheter gjorde att jag plötsligt körde mot trafiken. Men jag var bara en av många som gjorde det. Det är ju jul nu för de kristna här och de hade stängt av flera gator runt kyrkan på området för att förhindra eventuella attentat. Det var ju inte så länge sedan som ett attentat ägde rum mot en kyrka här i stan med flera döda och än fler skadade. De ansvariga tar inte några risker.

I trafiken finns det många som kör omkring med parkeringsljus – eller utan lampor över huvud taget. Så det gäller att se upp. Särskilt vanligt är det bland motorcyklar. Sådana och vespor används nämligen av den armé av killar som jobbar för olika affärer eller restauranger. Alla näringsidkare har nämligen utkörning som en service. Det gäller livsmedelsaffärer och andra affärer, apotek, restauranger. Sammantaget handlar det om hundratals bud som åker runt med varor. Jag lovar att man som förare blir överraskad när man kör som man ska och plötsligt bländas av en motorcykel som tänder ljuset för att varna mig i den mötande bilen. Jag kör ”lagligt” men motorcykeln kommer mörklagd, till dess föraren sätter på ljuset, mot mig på min körbana.

Allt gick bra och man vänjer sig fort. Inte bara att åka med utan även att köra. Fast det blir nog inte någon mer bilkörning den här gången. Nu har vi bara en hel dag kvar för den här gången. Och den dagen ska utnyttjas till en massa ärenden som ska försöka hinnas med.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.