Politikernas tillkortakommanden

Mellandagarna har passerats för länge sedan känns det som. Men en riktig mellandag har det ändå varit. Upp ur sängen tidigt eftersom – som min morfar sa – man inte ska sova bort hela sin ungdom. Sedan har jag suttit vid datorn. Lite. Kikat på TV. Lite. Löst DN:s lördagskorsord. Läst tidningarna. Och slappat.

Jo, vi var iväg till Solbacken och handlade också. Det var ju tämligen tomt i våra skåp när vi kom hem och det är skönt att de nu har fyllts upp med de saker som vi behöver för att föda oss. Så nu kan vi vara lugna, sett ur den synvinkeln. Dessutom har jag laddat mentalt för den administrativa ansträngningen som väntar i morgon.

Det finns säkerligen saker som man kan uppröras över och engageras i även här i Skellefteå en dag som i dag. Det gör jag inte för ingenting har väl egentligen hänt som förtjänar en sådan uppmärksamhet. Skellefteå AIK vann tydligen mot laget från min barndoms stad Karlskrona. En vinst gör de flesta Skelleftebor på gott humör. Nere i Malmö har befolkningen annat att tänka på. För någon dag sedan sköts en 16-åring ihjäl av ännu okända gärningsmän.

Varför han dödades är fortfarande en gåta. Polisen har satt in relativt stora resurser på att försöka komma fram till ett svar. 16-åringen hade tydligen ingen som helst koppling till något gäng. Om det är sant vad som rapporterats från olika håll lär gärningsmännen – åtminstone två – ha väntat på honom vid busshållplatsen. När han steg av bussen sköts han. Men inte så att skadorna var dödliga. Varför en gärningsman kommer tillbaka och skjuter honom i huvudet. Det är fasansfullt och rätt och slätt en ren avrättning.

Men – än en gång – varför? Dödsskjutningarna i våra storstäder och i dess förorter har efter vad jag förstått ökat i antal under de senaste åren. Många kan relateras till uppgörelser i den, som det heter, undre världen. Gängkriminaliteten har vuxit i dessa och andra områden. Om man ska döma efter rapporteringen i medierna har detta till en del att göra med ineffektivt polisarbete.

Det finns dock andra orsaker. Jag har skrivit om det många, många gånger tidigare. Den viktigaste orsaken tror jag är att politikerna inte alls – egentligen – försökt göra något åt att förbättra situationen i de så kallade utanförskapsområdena. Innan alliansen blev verklighet var det det dåvarande Folkpartiet, Liberalerna i dag, som varje år redovisade dessa områden och utvecklingen i dem. Det gav i alla fall ett intryck av att Liberalerna var villiga att göra något som skulle bidra till att förbättra situationen. Fler i arbete, bättre skolor, bättre skolor och så vidare.

Ingenting har i princip hänt under det senaste decenniet. Alliansen åstadkom ingenting och den nuvarande rödgröna regeringen har inte heller den gjort något som fått resultat. I stället förfasas allmänheten över de negativa nyheterna från dessa områden och ropen på kraftiga insatser av polisen hörs alltmer. Trots att det inte alls är lösningen på de grundläggande problemen.

Nåja, om andra ropar på fler poliser så ropar jag till politikerna att verkligen göra något. Det går att prioritera åtgärder och det är politikernas skyldighet att göra det. Så gå samman över blockgränserna och gör något som ger effekt på några års sikt. För att vända utvecklingen tar tid och det är i sanning hög tid att börja ett sådant förändringsarbete om vårt samhälle inte ska delas upp än mer än vad som är fallet.

Ja, det var dagens lilla kommentar. Varefter jag får önska fortsatt god lördagsafton.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.