Ljus i hjärnan

Det var lite intressant faktiskt att ägna dagen åt den där administrationen som jag lite gruvat mig för. På ett sätt är det ju intressant att sammanfatta det gångna året. Dagligen och stundligen händer det ju saker och nytt dyker alltid upp. Så närman får ordning på papperen får man också en sammanfattning av och en linje i det som inträffat. Den bilden ger en smula eftertanke och lägger också grund för några planer inför vad som kan tänkas ske under det här året. Men då får jag nog försöka disciplinera mig bättre.

Förmiddagen ägnades till stor del åt tidningsläsning. Det finns ju så mycket intressant att läsa om och i papperstidningen hittar jag inte så sällan artiklar som jag annars inte skulle ha stött på eller satt mig att läsa på datorn. Padda har jag inte och att läsa något på telefonen försöker jag inte ens; det tar för lång tid att läsa så smått. Eller om jag förstorar texten så blir det omedelbart bökigt, tycker jag.

I dag läste jag i DN om vetenskapsmän som kommit på att man kan belysa vissa delar av hjärnan för att få möss aggressiva. När det blåa ljuset är på är musen arg och aggressiv, men så snart det släcks blir musen som vanligt igen. Det är ju högst intressant förstås även om jag hoppas att forskningen ska leda vidare. Det vore ju inte någon höjdare precis om vi människor får sådana där grejer i hjärnan och blir belysta för att bli aggressiva och förbannade. Vad forskningen så småningom ska få för praktiska resultat vet kanske inte ens de som forskar. Men som med all forskning så får den i slutändan säkerligen effekter som förhoppningsvis gör våra liv bättre och tryggare. Den som lever får se.

Det jag började fundera på när jag läste och efter det att jag läst artikeln är vilka faktorer som påverkar vårt humör i vardagen. Kan ljus av något slag framkalla olika känslor? Ljud? Färger? Jo, jag tror det. Men i så fall är det nog högst individuellt. Det blåa ljuset som belyser mössens hjärnor sker ju direkt in i hjärnan och inte via ögonen och när det sker blir alla möss som utsätts för det förbannade och aggressiva. Någon sådan generell reaktion av ljus, ljud eller något annat finns det säkerligen inte hos människorna. I alla fall inte om valfri stimuli går in via ögon och öron.

Men självklart reagerar även vi generellt likadant i vissa situationer. Klantigheter av andra i trafiken kan väcka ilska hos de flesta. Kanske en ilska som har sin grund i rädsla. Det har jag själv upplevt. En ledbuss här i Skellefteå körde om mig på Viktoriabron och svängde in alltför snävt framför mig så att jag var tvungen att ställa mig på bromsen. Då rann det till hos mig, må jag säga och reaktionen blev att jag i min tur gjorde samma dumhet mot busschauffören. Obetänksamt förstås, men det skedde under en tid av mindre en minut och jag hoppades att busschauffören skulle lära sig en läxa.

Nej, nu får det vara slut på mitt surrande för i dag. I morgon är det vardag igen och måhända händer det något då som kan fånga mitt intresse.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.