Trump – än en gång

Det blev inte något inlägg i går, lördag. En sällsynt dag i bemärkelsen att den ena händelse och det ena göromålet gick in i det andra. Tidigt upp för att läsa tidningar, sedan relativt tidigt ner på stan för att hinna handla sådant som jag glömt köpa på fredagen. Mitt på dagen var på begravning i Alhemskyrkan. Det var Stefan och Britt Löfstedt som vigdes till den sista vilan. Det var en fin stund och det var många som hade sökt sig till kyrkan för att med sin närvaro visa både de avlidna och familjen respekt genom att på detta sätt delta i sorgen.

Sedan blev det matlagning och alldeles innan jag skulle iväg och hämta våra bästa vänner så var det en som ringde och vill ha hjälp. Elen hade slagits ut i lägenheten och med praktiska Janne som spjutspets försökte vi fixa problemet. Det gick nu tyvärr inte, men en inringd elektriker klarade ut problematiken per telefon och så var den saken löst på ett i slutändan elegant sätt. Kvällen blev sedan hur trevlig som helst med mat, varav jag faktiskt lagat en rätt (!), goda samtal och skratt.

En sväng ut på balkongen under kvällen innebar en överraskning. Normalt när man är där ute så ser man inte så mycket vilt bland träden mellan husen och gång- och cykelvägen som går mellan stan och Morö Backe precis. Fåglar året runt samt någon igelkott på sommaren. Förra vintern såg vi en stor vinterklädd hare. Men i går kväll var det tre stora rådjur som plötsligt befann sig där nere och som sökte sig neråt Myntgatan till. Det var kul att se.

När vi bodde på Läkarvägen var det inte alls ovanligt med rådjur i den lilla skogen mellan Läkarvägen och sjukhuset. Två av de senaste vintrarna på den adressen såg vi också älg flera gånger. Så nu förväntar jag mig att snart se älg här uppe på Krongatan. Skogen ligger ju utanför fönstret mot norr. Bara E4 uppemot Solbacken ligger ju mellan vårt område och den vidsträckta skogen, så förutsättningarna för att se lite större vilt än rådjur borde rimligen vara goda.

Om lördagen var intensiv så har dagen inte varit det. Ingenting har blivit gjort och jag har i lugn och ro kunnat kolla världscuptävlingarna i skidor i Ulricehamn med fina svenska framgångar. Ja, det är väl vad som har hänt på det privata planet.

Att jag sedan i takt med att nyheterna droppar in från stora världen gång på gång förundras och förfäras av den nye presidenten i USA och hans agerande är väl något som jag delar med väldigt många. I går demonstrerade en halv miljon människor i Washington och lika många i Los Angeles. I New York samlades 400.000 och i Boston 175.000 personer för att demonstrera mot Donald Trump. Hans första kommentar på Twitter var något i stil med ”Varför röstade inte dessa människor?” Senare kom dock ett meddelande att folk förstås får demonstrera.

De här stora demonstrationerna inger faktiskt hopp. Om oppositionen mot Trump på något sätt kan samlas, så skulle det kunna bädda för en maktförskjutning i valet till kongressen om två år. Om demokraterna får majoritet i senaten och representanthuset vore mycket vunnet eftersom det kan begränsa det inflytande som Trump har i dag med republikansk majoritet i kongressens båda kamrar. Förhoppningsvis finns den kraften och en enighet om ett sådant mål i de protester som nu äger rum.

En totalt märklig fejd med pressen – igen – har brutit ut mellan den nye presidenten och medierna sedan de senare publicerat bilder på hur det såg ut framför Capitolium när Obama svor presidenteden och när Trump gjorde det. Obama samlade väldigt många fler människor. Men Trump skickade fram sin pressekreterare till sin första presskonferens där han slog fast att Trump haft den största publiken någonsin när en president installeras – tvärt emot vad bildbevisen säger. Medierna fick inte ställa några frågor.

Lite senare har Trumps högsta rådgivare sagt att Vita huset hade givit ”alternativa fakta”, vilket fick programledaren i Meet the press att utbrista: Alternativa fakta är inte fakta det är lögner.

Donald Trump har också besökt CIA, som han nu säger sig ”älska”. Journalister är, sa han vid det tillfället, de mest oärliga människorna på vår jord.

Jag tar mig för pannan, suckar djupt och konstaterar att fyra år, frånsett några enstaka dagar, återstår av Trumps mandattid…

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.