Nackdelarna blir fler

Egentligen vet jag inte just nu hur jag ska uttrycka mig. Eller vad det egentligen är som jag vill säga. Kort uttryckt kan jag säga att jag blir mer och mer kluven i min inställning till den nya tekniken. Det är förstås inte någon tvekan om att den nya tekniken, som naturligtvis inte är ny längre utan som utvecklas med en fantastisk hastighet, i många avseenden har varit av godo. Exemplen på det är väldigt många, men jag nöjer mig med att nämna några få. Ett exempel är hur tekniken har underlättat och eliminerat många smutsiga och farliga jobb i industrin.

Inom media har det blivit så mycket lättare att snabbt förmedla nyheter. När jag började på Norran hade digitaliseringen ännu inte tagit fart utan vi gick till busstationen varje kväll för att fiska upp filmrullar som skickats från Norsjö, Malå, Arvidsjaur och Arjeplog. Texterna hade ju kommit på fax tidigare. Nu publiceras text och bilder omedelbart när något händer och om eller när någon är på plats. Snabbheten är extrem, men inte sällan till priset av – tror jag – den noggrannhet och kontroll som äkta journalistiska produkter bör ha genomgått.

Det är rent fantastiskt med möjligheterna som öppnats att ha kontakt med nära och kära över hela världen via de kanaler som finns där du ser den du talar med. Och du gör det gratis. Som sagt – fördelarna är många och stora.

Men det finns i sanning mycket som är negativt också. Jag tror att jag börjar kännas som att nackdelarna snart börjar överväga fördelarna. Det som jag främst funderar på är vilken inverkan som det jag anser vara nackdelar påverkar det sociala samspelet och den sociala samvaron i samhället. I snart sagt varje familj sitter vi dagligen vid våra apparater och följer med i det som händer i våra nätverk. Vi läser det vi vill och utbudet av det som vi kan läsa är obegripligt stort.

Varje sida vi får upp på våra skärmar registreras. Blixtsnabbt ser algoritmerna till att vi får förslag på andra liknande sidor eller så dyker det upp annonser som berör det ämne eller den sida som vi har visat intresse för. Hamnar vi – medvetet eller omedvetet – på en höger- eller vänsterextrem sajt, så får vi förslag på fler sajter med liknande innehåll. Om vi då av en anledning som kan grundas på övertygelse eller känsla anser att innehållet är sant och bra, så läser vi mer och tar till oss nya texter. Vad som står på dessa sidor är hårdragningar och hårdvinklingar av uttalanden eller händelser, som ligger en bra bit bort från det som är sant.

Debatten blir därmed sned. Vi har sett det i många andra länder och vi ser det i USA i dag där inte minst Trumpadministrationen förnekar sina osanna påståenden genom att attackera kritikerna med påståendet att det är kritikerna och medierna som ljuger. Vad kommer ut av ett sådant ”debattklimat”? Jo, det skapas en olycksalig polarisering där det som är vitt för den ena parten är svart för den andra och tvärtom. Ur detta gror sannerligen inte en utveckling mot ett gott samhälle. Min uppfattning om detta är att det ur en demokratisk synpunkt är mycket farligt. Och dessutom drar den utvecklingen iväg mot ett auktoritärt samhälle där vi, de som har makten, alltid står mot dem som intre har makten. Och mot dem, Gud nåde dem, som är kritiker till makthavarna. Det är ett samhällsbygge som är så långt från det socialliberala samhälle som jag tycker vore det bästa för alla.

Våra oändliga möjligheter att ha kontakter är som sagt av godo. Men också här används möjligheterna till onda ting. I åratal har vi läst om och hört talas om ungdomar som blir hånade, mobbade och trakasserade i de så kallade sociala forum som ungdomar frekventerar. Då och då sprängs något gigantiskt nätverk av pedofiler, som delar med sig till likasinnade av sina övergrepp mot barn. Många har bestulits på sina identiteter och andra har blivit bestulna på pengar av förslagna skurkar.

Vid ett samtal med min bror talade vi om bland annat om allt detta. Vi kom fram till att vi lever i ett märkligt samhälle. Tidigare förfasade vi oss exempelvis över den hemliga polisen i dåvarande Östtyskland, Stasi. Ja, det fanns många sådana samhällen i det forna Sovjetblocket och det finns förstås sådana samhällen också i dag. Där och då gick ingen säker. Angivare kunde vara någon i familjen. De som var oliktänkande straffades hårt och resolut.

I dag svarar vi glatt och utan några som helst betänkligheter för all denna information själva. Telefonen talar om för den eller dem som vill veta var vi är. Genom betal-, konto- och kundkort registreras våra köp och var vi handlar i detalj. På sekunden. Vi delar med oss om vilka vi umgås med och vad vi gör vid varje tillfälle.

Allt detta och mycket mer tror jag inte är särskilt bra. Varken för var och en av oss och inte för samhället. Det finns ju alltid en risk att någon eller några plötsligt och omärkligt för oss fixar till logaritmerna så att all denna information kan missbrukas. Och det av skäl som vi måhända i dag inte har en aning om. Eller inte vill tro ska uppstå.

Så – vad blir slutsatsen av denna långa text? Jo, att jag kan gå en hel dag utan att vara uppkopplad till vare sig mobiltelefon eller dator, utan att sakna det. Att jag sedan varje dag både på Facebook och Twitter talar om när jag gjort ett inlägg på den här bloggen, ser jag som en ”gratisannons” i förhoppning om att få någon att läsa mina tankar.

I övrigt tenderar jag nog mer och mer till att bli en bakåtsträvare. Även om det inte var bättre förr. I alla fall inte allt.

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.