Vintersim och Luleåbesök

Jag undrar lite hur dagen artade sig i Skellefteå i dag. I förmiddags var jag ner till älven för att skåda de modiga vintersimmarna. Jag hade inte särskilt mycket tid på mig eftersom vi skulle dra norrut till Luleå. Men redan före klockan tio när tävlingarna drog igång var det gott om folk på plats.

DSC03857.JPG

Första heatets tre damer ställde snällt upp efter sina 25 meter när SVT skulle plåta dem. Damen i mitten sinkade starten en smula eftersom hon var sist i och inte så gärna ville få axlarna under vattnet. Undrar vad de andra tyckte om det. Men efter loppet var det bara glada miner.

DSC03863.JPG

I det andra heatet var det jämnare mellan de tävlande. Det känns, för dem som står och tittar på, trösterikt att simmarna i alla fall inte behöver simma mot strömmen. De 25 metrarna klaras av ganska snabbt.

I år var det 0,4 grader i vattnet. 480 tävlande från 21 länder hade kommit för kallbadet. Och det är allt annat än ett jippo. Tävlingarna i Skellefteå är Nordiska mästerskapen och tävlingen ingår i världscupen i vintersim. Så nästa år får väl arrangörerna satsa på att få mer än 500 tävlande. Ett sådant mål är inte alltför avlägset utan borde kunna nås utan problem. Kanske kan jag stanna längre då för att titta på. Kanske kommer jag då också att ha lärt mig att klä mig ordentligt. Att glömma både mössa och vantar bidrar till att det blir kallare än det kanske är.

Efter att ha tittat på de två första heaten – varför skriver jag heat som på engelska betyder hetta när det är så kallt – for vi till Luleå för att hälsa på lilla Omar. Vi missade hans ettårsdag, men tog igen det med råge i dag. Som vanligt god mat på fat som var rikligt fyllda och så goda kakor efteråt och kaffe och te. Man blir bortskämd i den familjen vill jag lova.

Omar var den här gången inte alls skeptiskt inställd till mig. För några dagar sedan började han gå utan stöd och han var mycket glad för det. Till min och alla andras stora häpnad satt han i mitt knä och han ville vara hos mig nästan hela tiden. Han drog mig i skägget och i håret och tyckte det var jättekul. Tydligen. Och han ville att jag skulle följa honom på hans äventyr i lägenheten – det vill gå ut i hallen och sätta skor på händerna och andra djärva tilltag.

DSC03876 2.JPG

Här han på väg ut i hallen och funderar på var jag är. Tröskeln var inte så lätt att ta sig över ett par gånger. Men vad gjorde det. Under timmarna med honom kom jag att fundera på en sak. Nämligen att vi tappar en del av de förmågor som små barn har. Det jag närmast tänker på är att när de ramlar så ramlar de åtta, nio gånger av tio på stjärten. Varför gör inte vi vuxna det? Vi faller ju som furor och bryter inte sällan både armar, handleder och ben när vi kommer upp i åren. Barn däremot reser sig bara från sin sittande position.

DSC03892.JPG

Den här bilden är tyvärr lite oskarp. Men den visar med eftertryck att Omar redan i denna ringa ålder förstår hur man ska ringa. Jo, jag valde uttrycket mycket medvetet. Han vet hur man sätter på telefonen och jag ger mig sjutton på att han om ett eller två år behärskar telefonen bättre än vad jag gör. Det är ju så med väldigt unga. De struntar i manualen och gör bara saker till dess att det blir rätt.

Ja, det var goda timmar med Omar och hans generösa familj. Och nästa gång vi åker dit har jag lovat en av Omars systrar, Ranim, att ha min rosa skjorta på mig. Hon tror inte att jag äger en sådan. Svårare blir att uppfylla hennes önskan om en orange skjorta. Men kanske det går någon gång också.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.