Små funderingar

I dag har jag ingenting att orda om. Dagen har varit lugn och stilla. Datorn kickade jag inte igång förrän efter klockan sex nu i afton. Det har varit tidningsläsning på papper förstås, korsordslösning, lite bokläsning, lite TV-tittande (sport) och samtal. Det har väl på det sättet varit en dag som fyllts med innehåll och som jag varit helt nöjd med. Enda utevistelsen har ännu inte ägt rum, men snart ska jag gå ut och ställa om klockan till motorvärmaren. Att göra det via datorn funkar inte.

Lite har jag funderat på det här med att vi alla får dagarna att gå och att vi fyller dem med innehåll efter förmåga. En del är väldigt aktiva från tidig morgon till sen kväll. De har alltid något att göra och om de inte har det så ser de till att hitta på något. Ibland avundas jag dessa personer. Från tiden när jag arbetade saknar jag i och för sig både arbetet och den effektivitet som som arbetet gav i övriga livet. För det som måste göras gjordes också under kortare tid, om ni förstår vad jag menar. Nu är det ju så när man har gott om tid att det inte spelar så stor roll om man gör det i dag eller i morgon. Eller i övermorgon heller för den delen.

I tanken kan jag lida med de personer som av olika skäl är liggande eller av andra skäl stillasittande på grund av olyckor eller sjukdom. Eller av ålder. Personer som av så många anledningar är mer eller mindre beroende av andra för att få livet att fungera någorlunda, uthärdligt eller rent av så bra det går. Jag kan tro att timmarna blir långa för dessa personer. Men jag kan också tro – eller så vill jag gärna tro – att också alla dessa finner en mening i tillvaron. Att de när ett hopp om snara förbättringar eller ett hopp om att nästa mänskliga kontakt kommer snart.

I dessa funderingar blir jag väldigt glad att jag har det så bra. Det saknas ingenting och jag är lycklig över att faktiskt kunna göra det mesta av vad jag vill, om och när lusten infinner sig och jag inte prioriterar annat i mitt liv. och just då.

I kväll hörde vi att tvillingarna är sjuka. De har smittat varandra med en förkylning. Och det är kanske inte så konstigt så nära som de lever varandra. Alltid. Vilket bilden kanske visar.

DSC03831.JPG

Att dela plats i den lilla bilen ger nära kontakt. Och det är skönt att se att Ramy till vänster i alla fall inte kör när uppmärksamheten är riktad till vad Maya ser på skärmen.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.