Bra bok av Peter Dahlgren

Under den senaste tiden har jag haft stort nöje med att läsa boken ”Jakten på gråmännen” som Peter Dahlgren har skrivit. Peter var Norrtälje Tidningens lokalredaktör i Vallentuna under första hälften av 1970-talet någon gång. Vi var med andra ord arbetskamrater. Jag minns fortfarande hans fantastiska reportage om hur brandkåren i Vallentuna (måste det väl ha varit) under en övning lyckades med konststycket att elda upp ett hus som inte alls skulle brännas ned.

Kanske borde man redan då ha förstått vilken kreativ ådra som fanns och finns i Peter. Han liksom så många andra av oss traskade vidare på olika arbetsplatser för att på olika sätt ägna oss åt journalistik. Peter hamnade så småningom på SVT där han var nyhetsankare i många år. Dock slutade han i förtid för att ge sig själv utrymme för den kreativitet som jag nämnde nyligen. Han inte bara skriver. Han komponerar musik, spelar musik och är en fantastisk fotograf. Så tycker i alla fall jag.

Boken som nyligen kommit ut är tryckt och utgiven via solentro.se. Peter har berättat för mig att han har ruvat på den här historien sedan tonåren. Historien utspelar sig för länge sedan. Jag tillåter mig att citera hur han själv inleder berättelsen.

”Det är medeltid. I övergången mellan 1500- och 1600-talet i Det Fria Landet, av de rättrogna kallat Befrielsen. Landet med huvudstaden Mormosa gränsar till Den Ändlösa Skogen, Fori. Bortom skogen ligger den isolerade byn Lordi Lorda vid Gryningens sjö. I byn finns källan Epi med sitt grönskimrande hälsobringande vatten och gruvan med den unika metallen alma. Det finns tyvärr inga fakta som anger var på jorden dessa platser låg, eller ligger.”

Det är en ny värld som Peter har skapat. En värld som aldrig har funnits, men som är detaljerat beskriven. Djur och växter har fantastiska och fantasieggande namn. Självklart är de båda samhällena som beskrivs liknande våra med torg och gator och affärer och krogar. De båda orterna styrs på helt olika sätt och likheterna med dagens samhällsutveckling finns där med totalitarism och liberalism. Beskrivningen av hur feminismen i kombination med humanism och liberalism vunnit makten har ännu inte konkretiserats i vår verklighet någonstans. Men det kanske kommer.

Och självklart har vi inslag av religiöst drivna ränksmidare som ivrigt och med alla till buds stående medel försöker gripa makten.

Berättelsen är förstås knuten till ett antal personer vars öden vi får följa närmare och i takt med att man läser boken tätnar spänningen. Det är bra bok, tycker jag. Och om det är som det står på omslaget till boken att detta är den första berättelsen, så ser jag mycket fram emot den andra berättelsen. Peter har gjort ett mycket bra jobb. Men i nästa berättelse får han nog läsa korrektur lite bättre.

Jag tycker att det är väldigt kul att Peter har konkretiserat sin dröm att skriva ner den historia som han under många år har format mentalt. Det är ju många, inte minst journalister, som har haft eller har planer på att skriva en bok. Så även jag förstås. Men det är svårt. Mycket svårare än man kan tänka sig. För mig personligen ligger svårigheten i att beskriva skeenden, händelser och miljö på ett levande sätt. Förmodligen också i att skapa en dialog som för handlingen framåt och som är tillräckligt givande för en potentiell läsare. Det är ett helt annat skrivande än att formulera åsikter på max 3.000 tecken eller att – för den delen – skriva ett reportage eller teckna ett porträtt över en person som man intervjuat under en timme eller två.

Hur som helst blev jag lite inspirerad av att läsa ”Jakten på gråmännen”. Vi får kanske se om den inspirationen leder till någonting.

Nu helt kort till något helt annat. Natten till i dag, svensk tid, avgick den nationelle säkerhetsrådgivaren Michael Flynn. Hans kontakter med Ryssland och företrädare för Ryssland var alltför intima och hade resulterat i samtal som FBI spelat in. Att dessa samtal förts har varit känt länge av säkerhetstjänsterna och av Vita huset och andra, men har hela tiden förnekats. När det stod klart att Flynn ljugit var också förtroendet förbrukat hos president Trump som – fortfarande – ännu inte sagt ett ont ord om Ryssland och presidentkollegan Vladimir Putin.

I USA växer nu en misstro mot den egna ledningen och mot Trumpadministrationen och somliga funderar på om det är Putin eller Trump som verkligen styr landet. Flynn har i tweeter antytt att det inte bara är han som är inblandad i kontakterna med Ryssland utan att det är han som fått bära det så kallade hundhuvudet. Och fortfarande har inte presidenten själv kommenterat, så vitt jag vet, Flynns lögner och avgång. Dock uppgav han så sent som i fredags att han inte hade en aning om vad som hänt. Detta trots att Vita huset i veckor känt till det. Märkligt.

Vart den här affären tar vägen vet ingen. Men mycket tyder på att den långt ifrån är slut. Vi kan nog också vara ganska säkra på att det hela tiden framöver kommer att hända saker som innebär att inte bara världen i övrigt – utom möjligen Ryssland – utan även amerikanarna själva allt starkare ifrågasätter Trumpadministrationens egenintressen, syften och inte minst kompetens.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.