Jag i ett VM…

Jag tror att det inte finns någonting i denna världen som är lättare än att överskatta sig själv. Trots att jag med alla mina år på nacken borde ha lärt mig annat så dras jag då och då mot tankegångar att jag minsann skulle ha kunnat göra det bättre än andra. Sådana tankegångar och denna överskattning – fast jag inte ser det som en överskattning – drabbade mig hårt i dag. Dessutom har jag kommit på en metod att faktiskt delta i ett världsmästerskap även om det i en mycket etablerad idrott.

I dag noterade jag nämligen i tidningen att Eurosport sände från det nu påbörjade skid-VM i Lahtis. Märkligt, tyckte jag, att inte sändningen gick via SVT. Så jag slog på TV:n och mycket riktigt – sändningen från Lahtis pågick. Det visade sig att det som sändes var kvalificeringstävlingen för 10 km herrar (damerna hade åkt tidigare). De tio bästa kommer att få tävla i VM, så det var mycket som stod på spel för deltagarna.

Nu hann jag inte se hela sändningen, men när jag stängde av så låg de bästa på tider runt 26-27 minuter. Det är inte dåligt på milen, även om jag tror att hängivna och vältränade motionsåkare nog kan klämma milen på ungefär samma tider. De tävlande kom från nationer som inte är så vanliga i skidsammanhang – Island, Danmark, Grekland, Storbritannien och så vidare.

Men det fanns en åkare som mitt hjärta slog varmt för. Han var från Venezuela. Han kämpade på flacka partier och tog sig upp för de branta backarna och han ramlade både bakåt och framåt i utförslöporna. Men innan han gav sig iväg nerför stod han länge och tvekade om han skulle åka eller inte. Denne åkare hade startnummer 1. På upploppet mot mål ser man hur den ena åkaren efter den andra kommer i mål. De har startnummer uppåt 60-talet. Så kommer 1:an och närmar sig mållinjen. Rimligen måste han då vara ungefär en halvtimme efter de som gick i mål. Tänkte jag, som inte sett hela sändningen.

Men icke. Det visade sig att denne man från Venezuela gick i mål för att bryta loppet. Han hade bara åkt halva sträckan. Närbilderna visade att han var genomsvettig av ansträngningen och prövningen som han genomgått – ja, det är nog rätt ord. För han gick på skidorna, som ändå inte riktigt ville åt det håll som banan gick. Det var i detta skede som jag insåg att jag förmodligen (lite blygsamhet må jag väl visa) skulle ha kunnat delta i denna kvalificering och inte komma sist.

Visserligen har jag inte åkt skidor på säkert 25 år. Och helt sant är att jag är dåligt tränad. Konditionen är sannerligen inte som den var när jag sprang terrängmilen på 36 minuter. Men nog sjutton skulle jag i det skick som jag befinner mig i kunna slå killen från Venezuela och alltså inte placera mig sist i ett VM.

Så nu gäller det för mig att hitta en sport som arrangerar ett VM någonstans i världen. Sporten ska vara väldigt udda för mig och föregås av kvalificeringar, som alltså är en del av detta världsmästerskap. Till en sådan tävling skulle jag kunna anmäla mig och stolt komma sist efter att till och med ha brutit tävlingen. Men då har jag varit med i ett riktigt världsmästerskap i alla fall. Och det skulle jag – om jag mot förmodan skulle överleva en sådan fysisk prövning (tävlingsdjävulen finns ju alltid där) – kunna skryta om väldigt länge.

Nej, jag överskattar mig och de prestationer som jag tror mig vara mäktig. Tankarna är bara tankar och naturligtvis helt utopiska. Om jag inte ens en enda gång har anmält mig till Broarna runt i Skellefteå och då inte ens till dem som väljer att inte bli tidtagna – ja, då är det förstås bara en dumhet att leka med tankar om att delta i världsmästerskap.

Fast tankarna roade mig. Och jag har ju faktiskt varit på Friskvårdskompaniet i dag och tränat…

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag i ett VM…

  1. Johan Arfwidson skriver:

    Ola! Var vi samtidigt arbetande i Nynäshamn?
    Jag blev själv avporträtterad av Holger Tillberg under mörka vinterkvällar i hans villa.
    Har du fler målningar?

Kommentarsfältet är stängt.