Rakryggad. Jag..?

Många gånger har jag återkommit till det som jag anser vara ett faktum. Nämligen att ingenting kan vara så falskt och fel som självbilden. Man går omkring och inbillar sig saker om sin egen förträfflighet och så kan verkligheten vara en helt annan. Det har jag kunnat notera för egen del många gånger. Då får krackelerar självbilden en smula, men den faller aldrig sönder eftersom det ju finns så många olika delar av livet och det man gör i livet som man kan putsa upp för egen del och för sig själv.

I dag fick sig självbilden en ny spricka. Det var inte så allvarligt förstås och därför tål den att berättas. I hela livet – ja, i alla fall sedan jag blev ordentligt vuxen – har jag trott att gått rakt här i livet. Att jag haft och har en stadig kurs där jag tacklat med- och motgång med rak rygg.

Pyttsan. Ni som regelbundet läser mina små betraktelser vet att jag då och då har klagat över att jag under det senaste året – minst – haft svårt att gå. Det har gjort så förbaskat ont i höger skinka och höger ben. Ibland har det slagit till efter bara 100 meter. Ibland har jag kunnat gå längre. När vi var i Egypten kunde jag en gång gå fyra kilometer innan smärtan tvingade mig att sluta. Men jag var jätteglad över dessa kilometer.

I dag hamnade jag hos en kiropraktor. Jag har varit till en annan tidigare, som undersökte mig när jag hade kläderna på. Han vred mig åt ena hållet och han vred mig åt andra hållet och konstaterade att inget var fel som han kunde upptäcka. Besöket i dag var av ett annat slag. Jag fick strippa av mig alla kläder utom kalsingarna och lägga mig på en bänk. Redan innan han rört mig konstaterade han att jag var sned. Ena höften var två-tre centimeter högre än den andra. Han gick vidare till ryggraden och slog fast att ett antal kotor också kommit ur sina lägen.

Så fixade han till det och det knäppte så tydligt att till och med jag hörde det när han bearbetade obalanserna. Ont gjorde det inte, tyckte jag. Efteråt kände jag bara en värme där han korrigerat benen i kroppen. Särskilt vid höften. Jag hade inte tid att kolla resultatet omedelbart, men en kortare och rask promenad direkt efter gick bra och jag kände inte någonting av de tidigare besvären. Jag prövade till och med att springa en bit! Det gick också bra.

Så nu ska jag försöka hålla mig rak. Jag får stretcha och alltid tänka på att rätt belasta kroppen. Det finns förstås en risk för att besvären kommer åter efter musklerna tydligen är vana att dra iväg åt det håll där de tydligen varit de senaste åren. Men jobbar jag på konsekvent, så kanske det blir bra innan jag slutar mina dagar.

Nog om det. Dagen i övrigt har varit en vanlig fredag med tvättstuga och träning. Jag var också iväg och skottade snö hos gode vännen som är bortrest. Tyvärr missade jag helt flytten av huset på norra sidan av älven vid Viktoriabron. Nu står huset längre bort så tydligen gick flytten helt enligt planerna. Det hade varit roligt att se hur det gick till.

USA:s nya regim med president Donald Trump i spetsen kan nog komma att ställa till med mycket elände i världen. Den känslan växer sig allt starkare hos mig i alla fall. Han har nu slagit fast att USA måste rusta upp och öka sin kärnvapenarsenal. Det är en sak. Mer närliggande är det som hände i dag när Vita huset höll en pressträff och då stoppade ett antal medierepresentanter från att närvara. Det var CNN, New York Times, Politico, Buzzfeed och en stor del av de utländska journalisterna som inte fick komma in och ställa frågor till Trumps pressekreterare Sean Spicer. AP och tidskriften Time bojkottade då frågestunden.

Att förhindra vissa medier från att närvara är ytterligt illavarslande. I och för sig ligger det helt i linje med Trumps tidigare flera gånger uttalade löfte att han ska sätta stopp för fakemedier, det vill säga de medier som kritiserar honom. Såväl republikanska politiker som höga militärer har uttryckt att detta är första stegen mot en diktatur. Det känns som att de har rätt.

Trumps sätt att argumentera skrämmer. När han under förra helgen gick ut med budskapet att något hänt i Sverige förra fredagen fick han mycket kritik för det. Helt enkelt därför att ingenting hade hänt av det slag som han insinuerade. I dag följde han upp det genom att konstatera att medierna i Sverige fortfarande inte har skrivit något om det som hände! Alltså är medierna inte trovärdiga – det är budskapet.

Han kastar fram något fiktivt och påhittat, skapat av hans egen fantasi och tolkning av ett uppenbarligen vinklat reportage. När han får kritik för det, går han till ny attack genom att säga att medierna förtiger den ”sanning” som han förmedlat. Demagogiken är densamma som vi känner igen från slutna länder med envåldshärskare. Lögnen upphöjs till sanning och dessvärre är det många människor som går på det. Och det är riktigt, riktigt farligt.

Men nu är det sent – igen – och jag ska inte orda mer om det. I alla fall inte nu. I morgon är det lördag och skid-VM fortsätter. Det kommer jag nog att hålla ett öga på.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.