Kollat snösmältning

Hela tiden låg Charlotte Kalla i topp tillsammans med ettkoppel norska åkare under tremilen. När det bara återstod två kilometer – en uppförsbacke och så utförslöpan  mot målet och upploppet – gick en stav sönder för henne. När det hände låg hon tvåa. Till slut blev hon sjua. Det kändes, som man numera säger i sportsammanhang, surt. Om staven inte gått av så hade hon i alla fall haft en god chans att slåss om någon medalj.

Nåja, så är sporten och det var kul att följa loppet. Det gick ju jättebra för Anna Haag och Ebba Andersson också. Den senare gjorde sin första riktiga tremil. I morgon blir det dags för herrarna som ska köra sina fem mil. Jag tror inte att den norska dominansen blir lika stor då, som den blev i dag med tre norskor på prispallen.

Friidrott har det inte alls blivit för min del i dag. Men där finns det en del goda prestationer som har gjorts, vilket bådar gott inför utesäsongen.

Dagen har varit lugn och stilla. Solen värmer gott och jag kan ana hur varmt och skönt det blir på balkongen när inglasningen väl är klar. Att solen värmer märkte jag också när vi var ute och handlade. Jag har ju inte så mycket tålamod i affärer så jag gick ut och väntade på att hustrun skulle bli klar. Det tog sin rundliga tid och under tiden ägnade jag mig åt den meningslösa sysselsättningen att se hur snön smälte på marken. Det var några bara fläckar där jag stod och innan hustrun var färdig hade de bara fläckarna blivit större.

Då och då gillar jag sådana långsamma händelser. Man är med, men man är samtidigt inte riktigt med. För det är svårt att faktiskt se processen när det töar. I och för sig skulle det se oerhört märkligt ut om jag lade mig ner på alla fyra och stirrade på några kvarvarande snöflingor för att se hur och när de försvinner. Det kan man ju inte göra. Så man står där och tittar ner på marken då och då och plötsligt är de borta.

Att se snö smälta är ungefär lika givande som att se hur ett löv spricker ut och växer. Det senare har jag också ägnat mig åt. Det var i maj för 20 år sedan. Jag hade sparat en semestervecka i fem år och tog det året ut tio veckors sammanhängande semester. Den tiden tillbringade jag i sommarstugan i Enånger och vackra dagar kunde jag gå en fyrakilometersrunda fyra gånger om dagen. Det var då jag kom på att jag kunde titta närmare på hur det gröna växte fram på trädens grenar och kvistar. Från gång till gång kunde jag notera hur löven blev lite större. Men jag kunde inte se dem växa.

Det kan ju låta helknäppt det här. Runt omkring oss händer hela tiden saker. Ofta är det processer och skeenden som vi inte tänker på. Att jag hamnar i sådana situationer att jag gör mig medveten om dessa, tycker jag själv – förstås – inte är knäppt eller knasigt. Det är faktiskt ganska kontemplativt. Rogivande för själen som får koppla av från vardagliga bryderier och/eller kanske en påtaglig stress.

I dag snackade jag också med kompisen som är på resa. Allt är väl och samtalet var gratis tack vare det som jag fortfarande kallar för den nya tekniken. Det finns ju så många möjligheter, sägs det, med våra telefoner nuförtiden. Nyss satt jag och tittade på en livesändning med en mobil från Sunnanås F15-lags match i SM-slutspelet. Tyvärr förlorade Sunnanå den matchen, men  F17- och P15-lagen har möjlighet att gå till semifinal. Vi får se hur det blir med det.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.