Telefon, LO och Trump

I dag var det sportlovstomt på Friskvårdskompaniet. Det var inte många själar där när jag kom på plats, men de få som var där var välkända. Och precis lika trevliga som alltid. Att träna regelbundet på ett gym så där som jag gör har ju också en social funktion. I dag kändes kroppen bra och det var jag nöjd med. Efter det blev det inte mycket mer gjort än tidningsläsning och bokläsning.

När jag förstod att min telefon oförklarligt lagt av – jag kunde varken ringa eller ta emot samtal (visade det sig) – fick jag ge mig ut till affären där jag köpt telefonen. En ung man fixade till den tämligen enkelt vad det verkade. Störst problem hade han att få tillbaka den i det där läderskyddet som omger apparaten. Redan i affären började den att låta eftersom det samlats en massa samtal och meddelanden. De fick jag klara av utanför affären och jag tror att jag fick ordning på alla.

Strulet med telefonen fick mig att fundera på hur beroende man har blivit av den. I och för sig har jag mycket begränsat med appar och grejer i den. Jag har inte mail i den och inte Facebook utan använder den mest för samtal. Jag har varit inne på det tidigare, men jag ogillar djupt att de stora företagen ska veta allt och även få tillgång till mina kontakter, exempelvis, för att jag ska få en applikation. För det är väl vad app betyder.Ta emot och skicka sms kan jag dock göra. Det är ganska praktiskt. Och så har jag whatsapp som är synnerligen praktiskt eftersom jag när som helst kan prata med vem jag vill över hela världen utan att det kostar ett enda öre. För snacka vill jag ju.

I dag har LO – som jag förstår – krupit till korset genom sitt förslag om utbildningsjobb. Det är jobb som personer som har svensk grundskola men inte gymnasium ska kunna få enligt förslaget. Lönen för dessa jobb blir lägre än vad kollektivavtalen stadgar och det är i detta som LO bryter mot sin tidigare väldigt fasta uppfattning att lönerna inte ska dumpas på den svenska arbetsmarknaden.

Även om det finns brister i förslaget, så tas äntligen ett officiellt steg mot ett – som jag ser det – sundare förhållande på arbetsmarknaden. För mig är det tämligen självklart att personer som går ut i sitt första jobb och som varken har utbildning eller dokumenterad erfarenhet kan börja på en lägre lönenivå. En lägre nivå som dock bör vara högre än den ersättning som de får när det via Arbetsförmedlingen eller andra är ute på praktik.

Jag minns hur det var när jag fick mina första jobb inom journalistiken. Volontärtjänstgöringen gav 50 procent av begynnelselönen. Bättre blev det på det efterföljande semestervikariatet i Oskarshamn där jag fick 75 procent av begynnelselönen och om jag inte missminner mig så gällde detsamma när jag fortsatte som vikarier i Norrtälje. Efter ett år fick jag så begynnelselön. På den tiden fanns en lönetrappa som var strikt i förhållande till antalet tjänsteår. Stegen i den trappan var inte stora. Inte heller alla gånger så märkbara. Vid ett steg uppåt en gång, så ökade även skatten. Behållningen blev lite drygt 30 spänn mer i månaden. Men jag var väl glad för det. Tror jag.

Vi får väl se hur arbetsgivarparten tar emot LO:s bud. För det ska naturligtvis förhandlas. I vintras avbröts ju förhandlingarna om lägre begynnelselöner innan de ens hade börjat. Nu finns det något att börja snacka om i alla fall. Troligen resulterar det väl så småningom i ett avtal som gör det lättare för många att komma in på arbetsmarknaden. Det får vi i alla fall hoppas.

Jag ser också att president Donald Trump i dag har lagt fram en ny så kallad presidentorder om hur invandringen ska gå till. Den här gången är Irak inte ett land vars invånare förbjuds att komma in i USA. De övriga sex kvarstår – Iran, Libyen, Syrien, Somalia, Sudan och Jemen. De som redan har uppehållstillstånd, arbetstillstånd och giltiga visum ska få komma in i USA och beslutet som fattats ska gälla från 16 mars.

Det här beslutet har en större chans än det tidigare att överleva en juridisk process, som nog får förväntas. Kvar står dock fortfarande att beslutet om inreseförbud för personer som är från eller har sina rötter i dessa sex länder kommer att skada landet. Eftersom syftet är att förhindra terrorister att komma in i landet är den sakliga grunden emellertid svag för beslutet. Inget terrordåd – som det klassificeras i USA – har begåtts av personer från dessa länder.

Varje gång jag åkt till USA så har man ju fått fylla i papper om man är knarkare, straffad eller terrorist. Jag minns inte exakt vilka frågor det var, men jag undrar om det är någon som någonsin svarat ja på dessa frågor. De här frågorna blir säkert kvar för alla andra, medan potentiella resenärer från de sex nämnda länderna får bida sin tid.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.