Trist besked

Utomordentligt trist att höra att en av våra verkligt stora författare – eller ska jag säga berättare – Torgny Lindgren har lämnat jordelivet. Jag hade för 13 år sedan en hel del kontakt med honom och han var en bra person att ha att göra med. Eftersom jag inte fick fortsätta att vara chefredaktör på Norran blev det inte något av de planer som smidde. Men vi såg båda fram emot och potentialen i det som vi planerade.

Att Torgny Lindgren nu inte längre kan ge oss nya berättelser är en sak. De som han har givit oss lever kvar och kommer så att göra i eviga tider. Så vill jag tro, i alla fall.

Under ganska lång tid har jag funderat på vad jag egentligen håller på med. I och för sig har det varit och är vinter och under denna årstid är jag inte särskilt aktiv. Förmodligen dras jag ner till en lägre aktivitet helt enkelt därför att jag inte gillar vintern. Men nu har jag förstått och insett att det är hög tid för att få en bättre struktur på mina vardagar.

Varje dag saknar jag jobbet eftersom det har varit inte bara ett jobb utan även ett – ja, nästan mitt enda – intresse. När frilansuppdragen försvunnit i mediernas allmänna besparingar har resultatet blivit att jag minskat min aktivitetsnivå. Jag försöker ju fortfarande förstås att hänga med i vad som händer. Men det är ju inte tillräckligt.

Så det som nu ska hända, har jag föresatt mig, är att bättre än hittills utnyttja timmarna som jag har. Det finns ju så mycket annat att skriva och det är på det spåret som jag ska växla in. Att bara låta timmarna gå är ju inte särskilt produktivt även om det är full fart på det så kallade hjärnkontoret. Vi får väl se vad som kommer ut av min återfunna ambition.

Nog om detta som kanske blev lite för personligt och privat. Det ska inte upprepas alltför ofta.

Vad som upprepas alltför ofta är däremot den amerikanska presidenten Donald Trumps anklagelser om att han blivit avlyssnad. Ledande republikaner avfärdar dessa påståenden men Trump envisas med det som han fått för sig. Nu har också hans andra försök att begränsa invandringen till landet fått nej av en federal domare och det fick Trump att fullständigt gå i taket. I ett tal i dag lovade han att driva frågan ända upp till Högsta domstolen eftersom han är övertygad om att USA utsätts för ökad risk att bli ett mål för terrorister om inte personer från sex muslimska länder stoppas från att komma in i landet.

Domaren som stoppade detta andra försök finns på Hawaii och hans beslut innebär att resenärer från dessa länder även i fortsättningen, eller i alla fall tills vidare, kan fortsätta att söka visum för att komma in i landet. Om de beviljas visum är emellertid en annan sak.

Just nu pågår Opinion live på SVT. Jag brukar inte titta på det programmet. Sådana debattprogram ger inte mig särskilt mycket. Jag har haft kolleger som varit inbjudna till debattprogram av sådana här slag och de har varit förskräckta över hur hårt styrda de blivit. De har bjudits in för att säga en sak som sedan någon annan får angripa eller försvara.

Den debatt som programmet i dag och nu inleddes med har sin utgångspunkt i ett skämt som Paolo Roberto tydligen uttryckt på Instagram. Det var ett skämt om bröst och män. En styrelseledamot i Unga feminister, FI:s ungdomsförbund, skrev en debattartikel om detta och menade att det bara var ett skämt eftersom bland andra Gudrun Schyman reagerat så kraftigt mot skämtet. För denna debattartikel fick han avgå – eftersom han inte ville ta tillbaka den. Och nu stod diskussionen i programmet om man ska få skämta om bröst eller inte i en feministisk organisation. Det var i alla fall som jag uppfattade det.

Jag må säga att det var en debatt om i stort sett ingenting. Rimligtvis finns det andra ämnen som är betydligt viktigare att diskutera och i sådana debatter bör deltagarna få bättre tid och möjlighet att lägga fram sina åsikter. Men det är oerhört sällan som en rimlig och givande debatt kan föras i SVT. Minidebatterna i nyhetsprogrammen ger sällan något annat för lyssnaren och tittaren än en bekräftelse på att två parter har olika åsikter.

Min dag har varit god. Om än inaktiv. I morgon har jag flera saker på agendan, så då lär det bli mer gjort. Kanske till och med så mycket att jag inte hinner läsa så mycket i en bok som jag börjat med.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Trist besked

  1. Anna skriver:

    Jag satt mittemot Torgny Lindgren på ett tåg en gång, samlade mod hela resan och sa till slut hej och hur mycket jag älskade hans böcker, och hur Ormens väg var en av mina största läsupplevelser. Och han blev jätteglad! Det är jag glad för idag.

Kommentarsfältet är stängt.