Bäst att smickra

Nu blev det så där sent igen. En dag som började på Friskvårdskompaniet och sedan fylldes på med pappersjobb – det är ju bara knappt en månad kvar till dess att deklarationen ska vara inlämnad – och en del ideellt jobb för Sunnanå avslutades med ett styrelsemöte med Sunnanå.

Så gick plötsligt hela dagen och lite funderar man på vart den tog vägen. Nyhetsmässigt har jag inte hängt med mer än att det har varit en självmordssprängning på en tunnelbana i St Petersburg och att Egyptens president al-Sisi besöker Washington och den amerikanske presidenten Donald Trump. Gästen tycker att han värden är en ”remarkable man” och det förstår jag att han tycker. Förmodligen vill president al-Sisi ha något ut av besöket och eftersom det är väl känt att Donald Trump är svag för smicker, så går det säkert bra.

Själv läste jag en översättning av en intervju som Donald Trump gett till en tidning eller om det var en tidskrift. Översättningen är ordagrann och jag måste säga att det är svårt att begripa vad Trump talar om. Hans svar på frågorna är helt splittrade och han är i helt osammanhängande i det han säger. Det är bara så svårt att förstå att karl´n blivit vald till president i supermakten USA. Jag förstår inte hur någon gäst, det vill säga en gästande stats- eller regeringschef, kan få ut någonting av det han säger. Men det är väl bara att hålla god min i elakt spel, antar jag.

Med anledning av den svåra bussolyckan utanför Sveg så började jag leta efter bilder från 50 år tillbaka. Jag mindes att vi åkte den vägen när vi skulle få vår vinterutbildning under militärtjänstgöringen. Jag låg ju på T2 i Skövde och vi skulle upp till Jämtland och till Åretrakten för diverse prövningar på skidor. Då åkte vi över Sveg. Det minns jag tydligt, särskilt eftersom jag på hemvägen fick skjutsa sergeanten i i en Volvo Duett. Han skulle käka inne i Sveg medan kompaniet fick äta längs vägen. Själv åt jag i bilen. Men jag tankade också bilen i en medfört bensindunk.

Trodde jag. Grabbarna i trossen hade skickat med mig 20 liter diesel i stället. När sergeanten och jag skulle åka tillbaka till kompaniet så dog förstås Duetten. Jag fick order om att tömma tanken och liggande under bilen såg jag en skitförbannad sergeant gående ge sig av längs vägen mot den plats där kompaniet hade gjort halt för matrast. Han fick gå åtskilliga kilometer.

Bilden som jag hittade visar en klassisk pisspaus på vägen upp. Jag tycker den är rolig eftersom den visar en viss militär disciplin. Något lärde vi oss tydligen under de månader som vi låg inne…

Pisspaus.jpeg

Och mer än så här blir det inte i dag.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.