God kväll och dålig dag

I kväll har jag varit ute på flygplatsen och väl där kunde jag lyckligtvis slå – som det heter – två flugor i en smäll. Mitt egentliga ärende var att ta bilder från olika delar av flygplatsen. De ska användas som illustrationer till en artikel jag ska skriva. Men samtidigt som jag var där ägde ett arrangemang i Berättarfestivalen rum. Många sökte sig dit för att höra berättelser om resor som olika personer varit med om.

Philip Cohen var den som höll i trådarna och givetvis berättade han en del historier om sina resor. Under sin aktiva tid var han den flitigaste resenären norr om Stockholm och han har väl varit i ett 50-tal länder. Det är väl få ställen på jorden som inte har haft besök av honom.

Andra som berättade om sina resor av Ulrica Rauhala, Anders Hettinger, Sofia Andersson Lundberg, Fransesca Quartey och Göran Lundin. Den mest häpnadsväckande resan hade – i alla fall av dem som berättades i kväll – Göran Lundin gjort. Hans berättelse om en inrikesflygning i Haiti fick nog åhörarna både att förfasas över hur det kan gå till och roas – av hur det kan gå till.

DSC04279.JPG

Göran Lundins berättelse var dramatisk och ytterligt komisk. 

Även dramatiska händelser kan ju rymma en hel del komik och i efterhand, när allt har gått bra, finns det många goda skäl att lyfta fram det komiska i stället för att lägga betoningen på det dramatiska eller rent av farliga som man varit med om. Det uppskattade den månghövdade publiken starkt, som naturligtvis njöt av och levde sig med i de andra deltagarnas berättelser.

I dag är det ju så att de allra flesta av oss har varit ute och rest och mycket har nog de flesta varit med om. Det som lyftes i kväll var händelser som givit intryck på ett annat sätt än ett och annat bortslarvat bagage. I mitt stilla sinne tror jag att många av dem som var där nog också hade kunnat berätta en och annan story – om än inte kanske på samma lysande sätt som de som nu framträdde.

DSC04277.JPG

Publiken fångades och tycktes njuta av de många goda berättelserna om resor som framfördes på flygplatsen i afton.

Det var första gången som Skellefteå airport var med i Berättarfestivalen. Jag är helt övertygad om att flygplatsen anordnar en liknande kväll nästa år. Kvällen gav definitivt mersmak.

I morse skedde en attack med giftgas i Syrien. Minst 100 personer, de flesta civila, uppges ha dött i attacken. Det var antingen syriska eller ryska plan som utförde attacken och båda parter nekar förstås till det uppenbara. Attacken ägde rum i Idlib och de som skadades fördes till ett sjukhus – som bombades en stund efter det att de skadade förts dit.

Det är sannerligen inte den första gången som denna taktik tillämpas. Först bomba företrädesvis civila och därefter sjukhus eller inrättningar som fungerar som sjukhus. Målet för de syriska och ryska stridskrafterna är ha ihjäl så många som möjligt och dessa parter struntar fullkomligt det som sägs vara ”krigets lagar”. Maximal död och förödelse är vad som eftersträvas.

Kriget i landet, som företrädesvis handlar om att den syriske presidenten med starkt stöd av ryska och iranska styrkor försöker krossa den sunnimuslimska majoriteten av befolkningen, är nu inne på sitt sjunde år. Fredsförhandlingarna kommer inte någon vart och kriget fortsätter med samma intensitet och med sina grymheter mot civilbefolkningen varje timme, varje dag och dag efter dag. Vecka efter vecka. Månad efter månad.

Väldigt ofta tänker jag på hur länge detta kan få fortsätta. Ja, få fortsätta är kanske fel uttryckt. Hur länge detta kommer att fortsätta. Finns inte de krafter som förmår att få ett slut på eländet för den syriska befolkningen? Men i och med att Ryssland och Iran är djupt inblandat i kriget på president al-Assads sida finns det väl inte någon makt eller något intresse från andra att lägga sig i vad som sker.

Giftgasattacken i dag kan kanske, kanske bli en händelse som förmår världen att vakna. Och få framför allt Ryssland med president Putin i spetsen att dra sig tillbaka från Syrien för att i stället arbeta för att striderna ska upphöra. Det talas inte så mycket om det i rapporterna från Syrien, men när vi talar med de bekanta som vi har i Damaskus så hör vi hur bomber kreverar i närheten. Kriget är omfattande och ingen ljusning kan ses någonstans. Det är bara så dystert och så tragiskt.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.