Vad kommer att sägas?

Om ett par timmar träffas USA:s president Donald Trump och Kinas president Xi Jinping. Träffen äger rum på Trumps anläggning i Florida som uppenbarligen har blivit det nya Camp David. Förmodligen är det, kan jag tro, den amerikanska staten som betalar någon form av hyra av anläggningen till ägaren/brukaren Donald Trump. Att gynna sina egna intressen är i så fall inget som borde förvåna någon. Att fortsätta vara affärsman är en starkare drift än att ens försöka leva upp till det som nog de flesta tycker ett presidentskap kräver.

Nåväl, det blir ett viktigt möte. De gigantiska nationerna är starkt beroende av varandra rent handelsmässigt och ekonomiskt. Men Donald Trump har inte gjort det lätt för sig. Under hela valrörelsen serverade gång efter annan angrepp på Kina. Han talade om att Kina begår ”våldtäkt” på USA och många andra liknelser. Detta eftersom amerikanska företag har tillverkning i Kina och för att USA importerar så mycket mer från Kina än vad USA exporterar till Kina. Obalansen vill Trump eliminera och hans mål är att amerikanska företag ska ta hem tillverkningen till USA.

Kinas högsta ledning har inte hörbart protesterat mot de angrepp som Trump riktade mot Kina under sin valkampanj. Men vi kan vara helt säkra på att allt som Trump har sagt är arkiverat och inte kommer att glömmas i Kina. Om det tas upp under deras möte i natt, svensk tid, återstår att se. Det är i alla fall knappast troligt att parterna blir överens om hur handeln ska fungera mellan länderna. Trump har ju sagt upp handelsavtalet TPP och därmed de fördelar som fanns för handeln inte bara med Kina utan med en lång rad asiatiska länder.

Kanske inbillar sig Trump att det är han som sitter på de bästa korten. Så är det förstås inte. Det är Kina som gör det. Att landet tagit hans angrepp med fördragsamhet, att Kina fortfarande talar om hur viktigt det är med åtgärder som förhindrar en fortsatt global uppvärmning och att Kina i dagsläget ger intryck av att ha en eftertänksam roll – särskilt tydlig i kontrasten mot impulsive och okunnige Trump – ger Xi Jinping trumf på handen. Åtminstone i världsopinionens ögon.

Att sedan Kina har långt gångna maktambitioner genom att hävda och försvara sin åsikt att det är Kina som ”äger” Sydkinesiska havet är något som ska bli intressant att höra om Trump har några åsikter om. Förmodligen inte. Däremot tycks Trump vara väldigt angelägen om att Kina sätter ner foten mot Nordkorea.

Vi får väl se hur det hela avlöper. Men sams lär inte de båda presidenterna vara. Det skulle också vara oerhört intressant att höra vad Xi Jinping faktiskt tycker om Trump. Denne lär ju vara precis så osammanhängande som han visat sig vara även mot Kinas president. Det är ett gigantiskt avstånd i kunskap mellan de två och det är definitivt inte till Trumps fördel.

Över till min dag som varit intensiv. Till min glädje har denna intensitet bidragit till att jag också koncentrerat mig och fått saker och ting gjorda. Det är jag väldigt nöjd med. Ett stenskott på vindrutan på bilen fixades galant och snabbt hos Ryds bilglas och i eftermiddags var jag till Electrolux Home arena för att snacka med de båda nya spelarna som kommit från USA. Om dem skriver jag väl snart i sskbloggen. Dock inte i kväll. Jag har också varit ut till flygplatsen för att prata vd:n för Skellefteå airport, Robert Lindberg. Det var ett givande samtal med en kreativ och drivande person som också får saker och ting gjorda.

Med andra ord – dagen har varit bra. Och jag är säker på att morgondagen också blir det.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.