Ska försöka igen

Gång på gång – i alla fall en gång i månaden – försöker jag att fotografera fullmånen. Jag har aldrig lyckats. Däremot tog dotter Moa en alldeles utmärkt bild på fullmånen när vi var på Mallorca för länge sedan. Efteråt har jag försökt kopiera de inställningar som hon hade, men jag får inte till det.

I kväll lyste månen vackert genom grenverket på ett träd. Alltså grabbade jag kameran och försökte mig på att fånga månen där den hänger strax ovanför min horisont.

DSC04319.JPG

Den första bilden blev förstås inte alls bra. Inget stativ och jag kan inte få skärpa på vare sig måne eller grenar. Det är svårt att hålla kameran stilla ens en sekund när det är kallt ute. Men jag fick i alla fall med lite av himlen som lyste vackert i månskenet.

DSC04327.JPG

Den andra bilden är något klarare, men inte ens i närheten av hur jag vill ha den. Så nu får jag läsa på, kanske skaffa ett trebent stativ som står stadigt och försöka någon annan gång när det är fullmåne. Det är som med tipset och mina stående rader – någon gång ska det lyckas.

Nog om det. Dagen har varit bra och god. På morgonen gav jag mig själv en duvning på Friskvårdskompaniet. Det blir ju inte någon träning nu på fredag och inte heller på annandag påsk för min del, så jag inbillade mig att jag tog i lite extra. Fast om en vecka blir det väl som att börja om igen.

Det jag lite grann har funderat på i dag är om det egentligen är riktigt nyttigt för oss att hela tiden vara uppkopplade och nåbara. Jag tror att det är den här tekniken, som jag envisas med att kalla för nya tekniken, som gör så många människor stressade och uppjagade. I och med att numera nästan alla går omkring med sina apparater, så har allt fler tvingats in i dessa rutiner.

Jag tror att det skulle vara väldigt nyttigt för väldigt många att faktiskt helt stänga av sina telefoner och lägga undan sina paddor och strunta i att starta datorerna under en dag eller två dagar i veckan. Personligen har jag blivit mer restriktiv med användningen. I dag är jag inte inne på Facebook så ofta som jag var tidigare. Min tinnitus innebär att jag hör sämre och därför inte alla gånger hör när telefonen signalerar något eftersom jag har den i byxfickan.

Sedan är det något lustigt – vilket lär vara ett småländskt uttryck för konstigt – med min telefon. Ibland låter den som om jag skulle ha fått ett sms. Men inget sms har kommit och hur jag än letar så hittar jag inte orsaken till varför den låtit. Så numera har jag slutat leta. Är det inte ett sms, så är det något annat och om det verkligen är någon som vill mig något så går det väl att ringa. Så resonerar jag.

När jag dessutom är en pensionär som inte har några speciella åtaganden så spelar det heller ingen roll om jag svarar direkt eller inte. Mailen får ofta vänta till framåt kvällningen innan jag läser dem och svarar på dem. På jobbet, minns jag, var jag strukturerad i bemärkelsen att jag bara läste mail vid vissa tidpunkter på dagen. Om jag inte hade gjort det så hade jag blivit alltför splittrad. Jag kan väl tänka mig att många gör likadant.

Tekniken är förunderlig och fantastisk. Den erbjuder så många möjligheter. Men möjligheterna överträffar oftast den enskilda människans förmåga att sålla och sovra och då kan tekniken bli till en förbannelse. En förbannelse som vi inte noterar och blir medvetna om förrän det kanske är för sent och vi med blicken på skärmen har traskat rakt in i väggen.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.