Hur mycket tål vi?

Jag läser inte särskilt snabbt. Men jag läser gärna – om inte annat för att få en stund att gå. Men för att jag får lite insikt och kunskap och underhållning, som jag inte skulle ha fått om jag inte läst. Om jag ska vara helt ärlig, så har jag svårt att komma igång med läsningen igen efter det aktiva livet. Då var det så oerhört mycket ”måsteläsning” att jag byggde upp ett motstånd att sätta mig och läsa ännu mer – fastän läsning av annat slag – på kvällarna och nätterna.

I dag har jag emellertid läst ut en bok. Det är Ingrid Brtancourts berättelse om sin tid som fånge hos den colombianska gerillan Farc. I sex och ett halvt år var hon gerillans gisslan och under dessa sex år utsattes hon för prövningar som är svåra att förstå, med allsköns insekter ständigt närvarande, fastkedjade och illa behandlade. Ständiga vandringar och förflyttningar var det också under åren.

Det som slår mig och ger mig ett bestående intryck av berättelsen är hur kampen och viljan att överleva hos människan är så stark. Inte bara hos Ingrid Betancourt utan även hos hennes medfångar. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år uthärdar de allt vad de utsätts för. Det som driver fram denna överlevnadsinstinkt och gör den så stark är hoppet om att bli frigiven. Eller hoppet om att kunna genomföra en lyckad flykt. Vad som också spelade en stor roll under fångenskapen var att de kunde lyssna på radio och lyssna på de dagliga hälsningar från släkt och vänner som den colombianska radion sände. Om hälsningarna gick fram visste de förstås inte. Inte heller visste de som skickade hälsningarna om gisslan levde.

Är vi alla så starka som Ingrid Betancourt och hennes medfångar? Det är den fråga som jag ställer mig. I det praktiska livet vill jag förstås inte pröva för att se om den styrkan finns. Men jag tror att den överlevnadskraften finns hos oss alla. Gång på gång tycker jag att det har visats att människor kan genomlida allsköns djävulskap under både lång och kort tid och ändå komma igen när det onda är över. Någonstans står det – kanske i bibeln – något i stil med att ”som din dag är är också din styrka”. Det låter både klokt och sant, kan jag tycka. Och det är väl något som man får luta sig emot om och när livet blir besvärligt och det kanske känns övermäktigt tungt.

Tungt måste det kännas för Moderaterna nu som i SVT/Novus senaste opinionsundersökning har tappat ytterligare väljare. Nu är Moderaterna, enligt den här opinionsundersökningen, inte längre det näst största partiet i landet; en position som partiet har haft under lång tid. I stället är det Sverigedemokraterna som nu är det. I den här undersökningen fick SD 19 procent medan Moderaterna fick 16,4 procent. Det senare innebär att M har tappat sex procentenheter sedan i januari enligt mätningarna som gjorts av detta företag.

Tappet av sympatisörer kommer, tror jag, att skapa starka spänningar i partiet och det är alls inte uteslutet att partiet byter partiledare innan nästa val nästa år. Anna Kinberg Batra verkar inte vara den partiledare som efter detta stora tapp åter kan gjuta mod och frammana styrka i partiet och i en sådan omfattning som krävs för att återfå de flyktade sympatisörerna.

Opinionsundersökningarna – och hur rätt eller fel de speglar verkligheten – kommer att prövas nu till helgen när fransmännen går till valurnorna för att rösta fram de två som i en avgörande valomgång ska ställas emot varandra i presidentvalet. Just nu är det, som jag har uppfattat det, tre kandidater som ligger på lite drygt 20 procents stöd i opinionen. På söndag kväll får vi veta vad väljarna har sagt genom sina röster.

Dagen har varit god. En bra stund tillbringade jag hos Gustafssons bil – där jag är stamkund – för de skulle kolla en sak. Däckfirman larmade nämligen om att bromsklossarna på bakhjulen var slut och borde bytas omedelbart. Kollen på verkstaden visade att det inte är någon fara. Vid normal körning håller de femtusen mil till. Vi får väl tro det. Och slitningen på bromsskivorna var det heller inte någon fara med. Så det så. Jag rattar lugnt vidare.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.