Traumatiskt i Luleå

Grovsopsinsamling i morgon. På ytterdörrarna här i bostadsrättsföreningen finns anslag om att det som ska slängas ska stå utanför porten i dag. Det var en maning som tog och som fick till resultat att vi gick ner i källaren för att sortera bort sådant som ska slängas och mer än det saker som ska skänkas bort. När vi sedan låste dörren till källarutrymmet fanns det plötsligt en hel del plats där. Att packa ihop saker och göra sig av med saker skapar bättre plats (som nog kan fyllas på igen). Ännu mer skulle det nog ha kunnat bli. Men när man upptäcker grejer, som man har glömt bort att man hade uppstår plötsligt känslan av att man skulle vilja gå igenom kartongerna.

Det finns definitivt mer att slänga. Självklart finns det också saker att spara. Jag hittade en hel del av det jag skrivit genom åren och som jag tydligen kopierat just för att spara. Bland annat hundratals och åter hundratals av mina krönikor som jag skrev under mina tio år på Sundsvalls Tidning. Det kan vara kul att läsa igenom dem igen. Om jag ger mig tid till det förstås. En del klokheter finns kanske i alla dessa rader, men säkert också en del stolligheter.

Efter källarrensningen satte vi oss i bilen och styrde norrut till Luleå. Omars familj har nyligen varit med om en ytterligt traumatisk händelse, som vi pratade igenom från olika håll. I fredags när familjen kom hem stod dörren öppen. Sönderbruten. Inne i lägenheten var allt utvräkt på golvet och varje skrymsle var genomsökt. Borta var datorer, telefoner, smycken och pengar – kort sagt allt av värde.

Det var och är ett hårt slag mot familjen och det återstår nu att se vad polisen eventuellt kommer fram till och vad försäkringsbolaget säger. Polisens insatser kan nog förväntas bli begränsade. I fredags, när inbrottet gjordes och upptäcktes, fanns det inte någon polis i tjänst som kunde komma och göra en brottsundersökning. En del av lägenheten är avspärrad för att man ska leta fingeravtryck i morgon, tisdag.

Försäkringsbolagets reaktion, i det här fallet Folksam, blir intressant att följa. Det brukar ju alltid låta så bra när försäkringar ska säljas in, men dessvärre är min erfarenhet sedan morsan utsattes för ett så kallat äldrerån att försäkringsbolagen har mycket finstilt som gäller. Det brukar inte komma fram förrän det har hänt något och som då minimerar försäkringsbolagets ersättning till nästan ingenting. Vi får väl se vad kvitton och andra uppgifter är värda när försäkringsbolaget ska värdera allt det som har försvunnit. Jag har ju inte precis några goda vibbar sedan försäkringsbolaget redan i fredags vägrade bekosta en hotellnatt för familjen. Ingen förståelse då för att familjen inte kunde övernatta hemma med den bara preliminärt lagade dörren och i det kaos som lägenheten låg i. Dessutom var ju av naturliga skäl alla upprörda och rädda; ett sådant inbrott kan ju – vilket nog många personer som upplevt samma sak kan vittna om – liknas vid en skändning av värsta slag.

I dag diskuterade vi både inbrottet som sådant och vilka konsekvenserna har blivit för familjen. Varför hemsöktes just deras lägenhet? En lägenhet på tredje våningen i ett sjuvåningshus med fyra lägenheter på varje plan. Är det inte någon i hela huset som hört något när dörren bröts upp och när saker och ting slängdes på golven? Eller vågar man inte säga något? Vi får se hur det hela slutar.

En solstråle fanns dock i lägenheter – lilla Omar. Till min glädje – små barn brukar vara skeptiska till mig (förmodligen på grund av skägget vill jag inbilla mig) – har Omar accepterat mig helt och hållet. Han gillar att komma till mig och stryka mig över skägget vilket inte bara gör honom och mig glada utan även alla andra. Det ser måhända lite märkligt ut. Men kul är det.

IMG_1477.JPG

Vilket härmed bevisas.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.