Beredskap och vård

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har dragit igång en kampanj som ska få oss att öka vår beredskap för oförutsedda händelser och kriser. Minst 72 timmar ska vi kunna klara och då behövs det en del. Beredskapen är nämligen inte så bra om man ser det utifrån ett övergripande perspektiv. Har vi konserver och så kallade torra varor hemma så att vi fixar mathållningen? Har vi batterier till radion? Har vi vattenreserver någonstans? Värmeljus, tändstickor/tändare, vanliga ljus, möjligheter att koka maten på stormkök och mycket annat – finns det hemma?

Förmodligen inte. Jag tycker inte att det var så där väldigt länge sedan som det var diskussion om det här och jag har för mig att jag skrev om det då. Dottern reagerade omedelbart och visade mig, senast jag var där, hur hon har en packad låda med nödvändigheter som ska räcka ett par dygn. Det är bra. Kanske borde man själv satsa på att ha en sådan krislåda, som Civilförsvarsförbundet i Skellefteå kallar det. En sådan låda demonstrerades i dag i stan.

Man behöver inte tänka efter länge för att inse att det inte är särskilt dyrt eller komplicerat att öka den personliga beredskapen. Nu kan ju någon, förmodligen många, hävda att det inte kommer att hända något som innebär att vattenförsörjningen eller elen slås ut under så lång tid som under tre dygn. Jodå, det finns flera exempel på det. Inte minst på landsbygden där elen kan vara borta under längre tid. Å andra sidan finns det en bättre beredskap i mer glesbebyggda delar av landet för störningar. I sådana områden är man van vid att ha saker och ting hemma eftersom det ofta är rackans långt till affärer för att handla.

Det är ju inte precis som att ta en liten promenad från Krongatan till ICA Moröhallen när man kanske har ett par mil till affären. Då är det bäst att ha litet för mycket hemma, vilket per automatik innebär att beredskapen förbättras.

Så har det än en gång rapporterats om att det saknas vårdplatser på sjukhusen i Västerbotten. Den här gången är det landstingets revisorer som är ytterligt kritiska mot att landstingsledningen inte gör något för att häva denna brist. Landstingsledningen hävdar att den gör vad den kan, genom att bland annat bedöma patienterna hemma innan de eventuellt tas med till sjukhus. Vidare är det förstås sköterskebristen som ställer till det. Enbart denna brist innebär att 50 vårdplatser inte kan utnyttjas. Men om det gällde hela landstinget eller bara på ett sjukhus, i så fall troligtvis i Umeå, uppfattade jag inte.

Det är lätt att vara kritisk och det är revisorernas förbaskade skyldighet att peka på denna brist på vårdplatser. Å andra sidan är det också lätt att förstå de ansvarigas brist på handling; finns det inte sköterskor att få tag på så finns de inte. Alla landsting och många kommuner konkurrerar om denna yrkeskategori och om man då inte kan eller vill betala vad som krävs – ja, då blir det problem att bemanna vården.

Det vore ju bra om revisorerna kunde peka på vad som behöver göras – och hur det ska göras – samtidigt som kritiken ges. Men så görs inte eftersom det inte är revisorernas uppgift. Själv har jag hävdat i decennier att vården är felorganiserad och att det är denna i grunden komplicerad organisation som har medverkat till att problemen har uppstått och till att de är så svåra att lösa. Många problem skulle kunna lösas bara genom att studera hur det ser ut i andra länder där det fungerar så mycket bättre och kopiera det som fungerar bäst. Det är förstås i teorin. I praktiken finns det många hinder – det är svårt att implementera nya arbetssätt och få anställda att fungera maximalt i en radikalt ny organisation (se bara på polisen). Dessutom finns det starka fackliga organisationer som nog inte är öppna för nyordningar.

I regel fungerar vården bra. Om och när man väl kommer in i vårdsvängen. Men behovet av vård är större än möjligheterna att ge vård. Köerna växer och i många fall äventyras patientsäkerheten genom alla de beslut som fattas dagligen på varje sjukhus och som syftar till att i alla fall ge en patient en säng någonstans. Kanske på en avdelning där den speciella kompetensen saknas eller i någon korridor där tillsynen av patienten inte blir maximal eller snarare i den utsträckning som behövs.

Nog om detta. I kväll förlorade Sverige i hockey-VM mot USA. Det hade nog inte experterna räknat med. Som vanligt är hockeylandslaget ordentligt upphaussat och särskilt nu när så många NHL-spelare är med i laget. Hur det ser ut på papperet är en sak och vad som händer i verkligheten är en helt annan sak. Vilket nu än en gång har bevisats.

Min dag har varit bra. Så säger jag och så tycker jag. Lyckligtvis behöver jag inte bevisa det för någon annan än för mig själv.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.