80.000-målet kan nås

När jag kom till Skellefteå för snart 18 år sedan fanns det en del övrigt att önska. Jag hymlade inte med vad jag tyckte och det blev tidvis mycket kritik mot kommunen och de allenarådande socialdemokraterna. Det var inte populärt. Det förstod jag ganska snabbt och det var många som ogillade det starkt, vilket är och var helt ok. Saklig kritik mot rådande förhållanden tas inte alltid emot med öppna armar och särskilt inte i det samhälle som Skellefteå var då. Stämningen var, som jag – rätt eller fel – uppfattade det, att ingen som kom utifrån hade någon ”rätt” att tala om vad som fungerade eller inte fungerade. Självgodheten hos de styrande och hos många skelleftebor var utpräglad och tydlig. Flera gånger fick jag rådet att flytta från stan.

Under åren har detta förändrats. Målsättningen att Skellefteå kommun ska ha 80.000 invånare 2030 har anammats även om det finns de som tycker att det är ett smått utopiskt mål. Inte minst mot bakgrund av att kommuner runt om i landet också har storartade planer och målsättningar om att öka sin befolkning. Konkurrensen om själarna kommer att vara fortsatt hård. 80.000-målet har dock haft det goda med sig, som jag uppfattar och känner det, att kommunen och dess invånare nu är mer öppna för tanken att det faktiskt behövs en inflyttning och en ganska stor sådan. 80.000 invånare når man inte bara genom att locka hem skelleftebor i förskingringen.

Kanske kan Skellefteå få lite hjälp på vägen mot målet. Det behövs nog hjälp av olika slag eftersom ökningstakten för närvarande inte alls är sådan att målet kan anses vara realistiskt. Blir batterifabriken verklighet och om den hamnar i Skellefteå, så tas ett stort steg mot 80.000. Får vi Norrbotniabanan inom en rimlig tidsperiod så ökar möjligheterna att få fler invånare också.

Sedan får vi faktiskt också beakta sådana allmänna saker som exempelvis visas i den undersökning som tidningen Fokus har gjort. Den har undersökt och rankat var man får bäst och mest bostad för pengarna. Och det gäller oavsett ålder och var man är i livet med eller utan familj. Vinnare enligt denna undersökning är – Piteå med Skellefteå och Sundsvall på andra och tredje plats. Kort sagt – städerna längs Norrlandskusten ger bäst valuta för pengarna.

Storstäderna som lockar så väldigt ligger i botten på rankingen liksom deras kranskommuner. Närhet till vård, kultur, kommunal service och bättre skolor väger inte alls upp vad det kostar att bo, enligt undersökningen. Men i Skellefteå och Piteå och Sundsvall – ja, där väger boendepriserna väl upp eventuella tillkortakommanden i serviceutbudet. Jag vet inte om det är så, men jag kan mycket väl tänka mig att ett sådant stort tillkortakommande är bristerna i vården. Tillgängligheten till vård och omsorg är ju inte den bästa i våra kommuner.

Så sammantaget vill jag numera tro på att Skellefteå har en god möjlighet att hävda sig i konkurrensen. Visst är det så att nybyggnationer ger höga boendekostnader, men de är definitivt inte lägre i städer och orter längre söderut i landet. Gissningsvis kommer konkurrensfördelen som vi har i dag att bestå framöver.

I det perspektivet avslutar jag dagens rader. Partiledardebatten i kväll lockar till tittande, även om jag är rädd för att allt som tidigare sagts kommer att sägas igen och att debatten som sådan blir väldigt förutsägbar. Om jag känner att det blir så, får jag väl byta kanal och titta på något att förutsägbart – Sveriges hockeymatch i VM mot Danmark.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.