Alarmerande

Är det möjligtvis någon som kan ha en aning om varför kanal 5 har så otroligt dålig kvalitet just hos oss. I kväll har vi varit nere hos grannarna och fikat och kom att tala om detta. Inte minst för att det var fotboll på kanalen – igen. De hade inte märkt något. Alla våra andra kanaler fungerar oklanderligt. Det är bara ”femman” som mankerar och där visas – som jag var inne på tidigare – ”myrornas krig”. Men varför bara på vår tv?

Nåja, när denna frustration är avklarad kan jag skriva om något annat. Exempelvis den TT-intervju som gjorts med chefen för Säpo (säkerhetspolisen), Anders Thornberg. Det han har att säga är att det har skett en mycket kraftig ökning av antalet våldsbenägna islamistiska extremister. 2010 handlade det om cirka 200 och nu, 2017, handlar det om ”tusentals”, enligt Thornberg. Värt att nämna är också att det finns andra våldsbenägna grupper, inte minst den så kallade vit makt-rörelsen, som säkerhetspolisen också har ögonen på.

Det är förstås alarmerande att antalet extremister har ökat så mycket. Alla bedöms dock inte i dagsläget vara kapabla att utföra terrordåd. Men själva ökningen av antalet extremister av olika slag innebär förstås att risken för enskilda attentat har ökat. Säkerhetspolisen uppger att det kommer in cirka 6.000 underrättelser per månad som handlar om extremism och terrorism. Det är tre gånger mer än vad som var fallet för fem år sedan. Dessa underrättelser kan vara tips från allmänheten, uppgifter som hittas på internet eller information som snappats upp i signalspaning mot utlandet. Informationsutbyte från utländska säkerhetstjänster faller också in under denna kategori av underrättelser.

Säpos uppgift är att värdera alla dessa underrättelser för att se om hoten är reella och om därför åtgärder av olika slag behöver vidtas. Av mängden att döma är det lätt att föreställa sig att säkerhetspolisen arbetar under stor press. Att kolla av i snitt 200 uppgifter och tips om dagen kräver bemanning dygnet runt, rimligen, samt erfaren personal.

Både i Sverige och i andra länder som i år har utsatts för terrordåd har säkerhetspolisen i några fall haft kännedom om de personer som utfört dåden. Denna kännedom till trots har det varit omöjligt – och är omöjligt – att bevaka alla dessa tusentals individer som säkerhetspolisen känner till. Vem som helst kan när som helst ensam – beväpnad med knivar eller en stulen bil – utföra terrordåd var som helst.

Men bara för att det är så finns det inte någon som helst anledning för allmänheten att gå omkring och vara rädd. Det är den rädslan som extremisterna och terroristerna vill framkalla för att på sätt göra samhällena mer slutna och repressiva. En sådan utveckling gynnar det mål som terroristerna och extremisterna vill uppnå eftersom det ger dem en möjlighet att få ökad makt. Ur kaos och rädsla föds inte sällan ett maktvakuum som olika grupper försöker att fylla; inte sällan genom att agera våldsamt.

Att konstatera att antalet extremister, islamska eller från extremhögern, har ökat är en sak. Att bevaka dem är en annan sak. Och att vidta åtgärder som förhindrar att nya extremister rekryteras är ytterligare en sak. Kanske är det den viktigaste av alla parallellt med att bevaka dem så att förhoppningsvis inga nya terrordåd begås.

Säkerhetspolisen har ingenting med det sista att göra. Myndigheter och andra organisationer har under några år försökt sig på olika åtgärder för att begränsa nyrekryteringen av extremister och därmed potentiella terrorister. Det arbetet har inte varit särskilt lyckosamt i perspektivet att antalet dokumenterade extremister har ökat så kraftigt under senare år.

Kloka huvuden bör slås ihop för att i ett kort perspektiv försöka hitta åtgärder som faktiskt minskar nyrekryteringen av extremister. För att på lång sikt råda bot på detta problem krävs en lång rad åtgärder från samhällets alla aktörer. Målsättningen måste då vara att ganska radikalt förbättra situationen i alla de så kallade utanförskapsområden som finns i landet. Inte minst i storstädernas kranskommuner, men även i särskilda bostadsområden i andra städer på olika håll i landet.

Under några år i följd i början av 2000-talet lade det dåvarande Folkpartiet, nu Liberalerna, fram årliga rapporter om dessa utanförskapsområden. Dessa var tydliga och välbehövliga och fick stor uppmärksamhet. Någon politik för att förbättra situationen i dessa områden skapades inte av alliansen och någon sådan politik var heller inte intressant för oppositionen under de åtta år som Fredrik Reinfeldt bossade för regeringen. Efter 2014 har regeringen Löfven inte heller intresserat sig för frågan; en fråga som jag tror kräver en politik över blockgränserna. Politikerna har uppenbarligen tyckt att det varit mycket roligare att tjafsa – det vill säga debattera – om stridsämnen som de själva skapat och som faktiskt inte heller känns särskilt viktiga för gemene man.

Kan man hoppas på att det blir en förändring? Knappast. Inte före valet nästa år i alla fall för det som nu fångat politikernas intresse och tid är frågan om hur regeringen antingen kan fällas eller klara av den borgerliga attacken när det gäller tre sänkta skatter inför budgetbeslutet i höst. Självklart berörs många av de grundläggande sakpolitiska frågorna i den striden, men särskilt avgörande för landet är inte dessa frågor i förhållande till de växande och allt djupare sprickorna mellan olika grupper i samhället. Det senare är av många skäl en fara för landet som är så mycket större än om en flygskatt införs eller inte.

Nog om detta. Min dag har varit bra med sedvanliga fredagssysslor, lite inläsning av händelser, en del ärenden på stan, en smula administration av privat natur samt några trevliga timmar med grannarna som bjöd oss till deras fina balkong som nu bara saknar en matta. Själv har jag väntat på att spacklet skulle slipas i dag, vilket var utlovat men blev ogjort.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.