Polisen vill ha hjälp

Så har halva året gått. Sommarsolståndet visade i och för sig inte upp särskilt mycket sol, men det spelade inte någon roll. För mig är denna dag och vintersolståndet strax före jul de dagar som markerar halvåren. Nu blir det sakta allt kortare dagar även om det inte kommer att märkas särskilt mycket under de närmaste veckorna. Jag gillar de ljusa nätterna och ser väl inte så där väldigt mycket fram mot den mörkare årstiden. Å andra sidan är det bara ett halvår kvar till vintersolståndet varefter jag dag för dag kan se hur ljuset återkommer. Det är väl bara att försöka hänga med och ta dagarna som de kommer.

I dag presenterade Pia Sundhage sin trupp som ska spela i EM i juli. Ett överraskande namn kom med i truppen – Julia Spetsmark. 2013 spelade hon i Sunnanå och jag gjorde då en liten intervju med henne och den andra nykomlingen i Sunnanå det året, Matilda Rosqvist som nu spelar i AIK.

DSC08878.JPG

Julia Spetsmark. Foto: Ola Theander

Polismyndigheten gick i dag ut med en rapport om hur det ser ut i 61 utpekade bostadsområden. Nu kallas det för ”utsatta områden”, vilket nog blir en term som vi får vänja oss vid. Dessa områden skiljer sig inte från det som tidigare kallades för utanförskapsområden. Sådana uppmärksammades redan för 13-14 år sedan och de har sedan dess blivit allt fler. Att de nu sägs vara 61 sådana områden i landet beror på att polisen preciserat områdena mer. Men det är i grunden samma som tidigare.

I dessa områden finns det enligt polisens uppskattning omkring 5.000 kriminella personer och uppåt 200 kriminella nätverk, det vill säga gäng, som lever på sin kriminalitet och som i större eller mindre utsträckning regerar i sina respektive områden.  Inte sällan är mellan dessa gäng som det uppstår sådan friktion att det slutar med dödsskjutningar på öppen gata.

Det är självklart att polisen inte ser denna utveckling med blida ögon. Rikspolischef Dan Eliasson och chefen för den Nationella operativa avdelningen, Mats Löfving, redovisar i en debattartikel i DN i dag en lång rad åtgärder som på sikt ska råda bot på och eliminera eller i alla fall kraftigt minska kriminaliteten i dessa områden. Men polisen efterlyser – förstås – mer resurser som resulterar i fler poliser, en hårdare lagstiftning och strängare straff.

Viktigare än detta för att på sikt få en annan ordning i dessa områden är att andra samhällsaktörer  – inte minst kommunerna – engagerar sig helhjärtat så att skolorna blir bättre, hälsa- och sjukvården i paritet med en som gäller i övriga storstadsområden, en aktiv socialtjänst och arbetsmarknadsinsatser som inte bara är projekt och som inte leder någonstans. Eller tjänar till någonting annat än att politikerna kan hävda inför allmänheten att de faktiskt gör något.

Vi får se vad som blir resultatet av detta polisiära utspel. Gissningsvis kommer den här frågan att vara ganska het ända fram till valet nästa år. Snack och politiskt gräl kan med andra ord förväntas under ett år framåt. Men vilka faktiska och långsiktiga åtgärder som dras igång är det förmodligen inte många som har en aning om i dagsläget. Vad som krävs – och där är polisen helt rätt ute, vilket jag har tjatat om sedan snacket om utanförskapsområden började – är en lång rad samordnade åtgärder och verksamheter som leder till att utanförskapet i dessa områden minskar.

Dagen har varit god mot mig. Ingen målning och det har jag lite dåligt samvete för. I måndags skickade jag iväg handlingar i ett rekommenderat brev. I går fick jag på kvällen besked om att den som skulle ha brevet inte fick hämta ut det eftersom postombudet här hade skrivit en (1) bokstav fel i hans namn. Så i dag ägnade jag en stor del av förmiddagen, 2,5 timmar, efter träningen på Friskvårdskompaniet åt att försöka få Postnord att ändra denna bokstav. Till slut lyckades det, men någon stund under dessa timmar hann jag bli riktigt irriterad. Särskilt på den första människan som jag talade med och som bryskt avvisade mig eftersom jag ringt fel nummer. Vilket var det nummer som postombudet hade uppmanat mig att ringa.

Nåja, allt blev till slut bra och det är gott och väl. Att döma av väntetiderna på att komma fram till handläggarna – 45 minuter – så har Postnord en del problem. Jag är glad att den jag till slut talade med och som tog hand om mitt ”fall” var positiv och hjälpsam, även om hon fick fråga runt och dona en hel del innan hon någonstans fick klartecken att ändra bokstaven.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.