Omar och brum-brum

En tidig morgon och en lugn förmiddag med en del pyssel med DN:s lördagskorsord var en lämplig start på dagen. Om jag rannsakar mig själv tycker jag att jag har blivit sämre på att lösa korsord. Normalt sett borde man ju bli bättre. Jag hoppas bara på att det är så kallad formsvacka, som grundas i att jag tycker att jag har så mycket annat att tänka på i dessa dagar att jag inte riktigt kan koncentrera mig.

Vid middagstid blev det så dags att fara norrut till Luleå för att hälsa på lilla Omar och hans härliga familj. Det var ju ganska länge sedan nu. Jag vet inte riktigt vad jag kan ha gjort för att göra intryck på Omar. Men han blir väldigt glad när han ser mig och han vill att jag ska intressera mig för honom.

Det är lätt att göra. Och han är lika – ja, förmodligen mer – intresserad av vad jag gör.

DSC05679.JPG

Som exempelvis när jag fotograferar honom. Han tycker nog att kameran är en konstig manick och han vill väldigt gärna ta hand om kameran och försöka själv. Dock tycker jag att han fortfarande är för ung för det. Men tids nog blir det också av.

DSC05695.JPG

Omar har hunnit bli ett och ett halvt år nu och han är sannerligen inte stilla en enda sekund. En liten stund accepterade han att sitta i mitt knä, men bara på villkoret – tydligen – att jag gungade honom långt framåt och långt bakåt. Det tyckte han var kul. Och så gillar han starkt att känna på mitt skägg. Det får han så gärna göra och jag tycker att han ser glad ut när jag talar om för honom att han nog kommer att ha ett likadant om sisådär 70 år.

DSC05721.JPG

Under senare tiden har Omar börjat intressera sig för traktorer och bilar. De senare heter brum-brum på hans språk och det gäller bilar i alla storlekar. Från de små bilarna på några centimeter till faktiska bilar som far omkring på våra vägar.

Självklart har han snappat att den som sitter vid ratten också är den som kör. Greppet om ratten har han, men än dröjer det säkert många år innan han ser över instrumentbrädan och når ner till fotpedalerna. Dock tyckte han det var kul att köra, för han gör det ju på sitt sätt.

Nu var det inte bara Omar som det handlade. Även om det nästan var så. God mat och god samvaro med hela familjen bjöds det på och det är vi så tacksamma för.

I morgon är en ny dag, som förhoppningsvis blir lika fin som den dag som nu snart har passerat.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.