G20 och Åkesson

Så har G20-mötet i Hamburg börjat. Den stora snackisen är förstås det första mötet mellan USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin. Om jag förstått rapporterna rätt så träffades de och hade ett enskilt möte som sträckte sig över två och en halv timme. Vad som sades – egentligen – under det mötet lär vi väl aldrig få veta. Vad som sagts utåt är att Trump verkligen pressade kollegan Putin på om den senare hade något med den amerikanska presidentvalrörelsen att göra. Vilket Putin förnekade.

Ja, ja – det är den officiella bilden. Jag tror att det är så kallade ”fake news”. Donald Trump skäller ju på pressen och gör sitt bästa för att underminera journalisternas viktiga arbete. Grunden för detta är uppenbarligen att det enda som är sant är det som han själv säger och/eller det som sägs av dem som håller med honom. Vladimir Putin har å sin sida strypt de medier som kritiserat honom och hans regim. Så varför ska man egentligen sätta tilltro till vad som kommer ut från mötet mellan de båda?

En sak som de sägs ha kommit överens om är ett eldupphör i västra Syrien. Det kan jag ha tilltro till. Källor i Jordanien bekräftar överenskommelsen. Vad som uppgetts är att den USA-stödda oppositionen och de syriska regeringsstyrkorna som stöds av Ryssland inte ska strida mot varandra. Eldupphöret ska börja på söndag.

Men vad som händer i praktiken i Syrien återstår att se. Alla försök till eldupphör, som ett första steg mot en framtida fred, har grusats tämligen omgående. Det vore ju förstås alldeles fantastiskt om detta möte mellan de två presidenterna resulterade i en process som faktiskt leder fram till att det grymma och blodiga kriget i Syrien upphör. Vad som komplicerar en lösning är att USA, EU och andra förutsätter att Syriens president Bashar al Assad inte kommer att ha någon som helst funktion i landet efter en fred. Den linjen har Ryssland ännu inte anammat och självfallet då inte heller Iran och Kina. Diktatorer och auktoritära ledare håller uppenbarligen sams väldigt väl, förmodligen i en rädsla över att själva bli kastade av sina troner.

Kriget i Syrien har hållit på i snart sex år och fyra månader. 100.000-tals människor har mördats och dött. Mer än halva befolkningen är på flykt inom landet eller har lyckats ta sig till andra länder. Bara i grannlandet Jordanien finns 660.000 registrerade flyktingar som lever i flyktingläger. Kriget har dessutom fullständigt pulvriserat städer och byar. Infrastrukturen är förödd. Det kommer att ta generationer att bygga upp landet igen och jag är helt säker på att inget av de länder som gett sitt stöd till president al Assad kommer att lägga någon slant på uppbyggnaden av landet igen, så att de som lämnat landet kan återkomma.

Vad som i övrigt händer på G20-mötet finns det kanske anledning att återkomma till lite senare.

I dag var det Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson som intog scenen i Almedalen. Han refererade till Folkhemmet som Per-Albin Hansson var pappa till. Nu vill Åkesson bygga ett nytt folkhem. Det vill nog alla partier fastän de inte utnyttjar den klassiska beskrivningen av ett oskyldigt Sverige i uppbyggnadsfasen till det land som vi lever i och förvaltar i dag. Att använda det begreppet var förstås smart eftersom många gamla socialdemokrater har goda associationer till det begreppet. Måhända lyckas Åkesson locka flera socialdemokrater till sitt parti genom detta grepp. Vem vet? Men det är nog det han siktar på.

Nåväl. Åkesson vill lösa vårdkrisen och det tänker han sig göra genom att göra skiftarbete inom vården frivilligt och genom att återupprätta husläkarna. Vård och omsorg ligger högt på väljarnas lista av viktiga frågor inför valet.

Men Åkesson ramlar, tycker jag, i samma fälla som alla politiker gör så gott som alltid. Regeringen och oppositionen tycks vara överens om att om man öser in nya pengar i verksamheter så kommer allt att ordna sig. Det är inte pengarna som är problemet, som jag ser det. Det är personalbristen. Hur många miljarder som än skottas in inom vården för att köerna ska minska och vården därmed utifrån den måttstocken fungera bättre, så blir det inte bättre förrän vi får undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som kan bemanna vårdcentraler och kliniker. Tryggheten i vissa områden ökar inte därför att politikerna lovar tusentals fler poliser när polishögskolorna inte kan fylla utbildningsplatserna. Enligt uppgift krävs det 130.000 undersköterskor till vård och omsorg för att klara behoven som, enligt prognoser, kommer att finnas om fem år. Är det någon miljard hit eller dit som förmår ungdomar att söka sig till det yrket? Jag tvivlar.

Det om detta. Min dag har varit bra med en timme, drygt, på gymmet på morgonen. Det är alltid en bra start. Vilket visade sig också i dag.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.