Inget valt liv

Så i dag fyller kronprinsessan Victoria 40 år. Det är en jämn och bra bemärkelsedag för alla som når den åldern. Eftersom hon är kronprinsessa och ska bli vår drottning någon gång i framtiden så är det lite speciellt. Just nu sänds en timslång intervju med henne i SVT1 och senare blir tydligen en sändning från Öland där Victoriadagen firas. Naturligtvis med kronprinsessan på plats.

Det råder väl inte något större tvivel om att hon, kronprinsessan, är populär. Kanske till och med mer populär än kungen själv. Den bild som man har fått av henne genom medierna är ju att hon för det mesta verkar glad och till synes är intresserad av allt som hon tittar på eller för föredraget för sig. Det är ju positivt och självklart något som hon har fått lära sig att vara från mycket tidig ålder.

Oavsett vad man tycker om kungahuset eller vår monarki, så får man – i alla fall jag – ha respekt för det jobb som de gör och den press som det innebär att alltid, alltid vara igenkänd och påpassad. Kändisar av olika slag – artister, politiker, idrottsutövare och andra – har väl alla på ett eller annat sätt gjort något för att få en kändisstatus. Då får de också ta det onda (om nu uppmärksamhet och ständigt påpassning är ont) med det goda (att vara kändis av ovanstående kategorier innebär ju inte sällan fördelar, kanske även ekonomiska sådana).

Men kungens barn och kronprinsessans barn har ju inget gjort för sitt kändisskap. De har bara blivit födda in i det mycket speciella liv som de lever. De har inte fått göra några val. Visst är de privilegierade på många sätt, men livet för dem är förmodligen som för alla andra. De har säkert goda dagar och dåliga dagar de också. Fast om de har en dålig dag med offentliga framträdanden så får de inte på något sätt visa det. En skitsur kung eller kronprinsessa som snäser åt omgivningen skulle blixtsnabbt ge negativa rubriker och – än en gång – sätta fart på de krafter som vill avskaffa monarkin. Nej, hela tiden måste kungafamiljen nogsamt överväga hur de agerar och hur deras agerande kan tänkas uppfattas.

Nog om det. Stillsamt kan man ju hoppas att kronprinsessan hade en rolig födelsedag. Det är hon värd precis som alla andra som fyller år, vare sig det är jämna eller ojämna år man fyller. Huvudsaken är ju att man lever och blir äldre och därmed varje dag kan försöka göra det bästa av varje dag. För det är väl vad livet går ut på för oss alla.

I dag har ju också den franska nationaldagen firats. Jag såg ett klipp från en del av firandet där en orkester marscherade på ett disciplinerat sätt i olika formationer samtidigt som den spelade. Det gjorde de framför presidenterna Emmanuel Macron och Donald Trump. Macron log och såg glad ut medan Trump visade upp en trumpen min och inte rörde en fena. Han såg urless ut och önskade nog att han varit någon annanstans. Vanligt hyfs, tycker jag, vore att se någorlunda intresserad ut och kanske till och med kunna kosta på sig ett leende när man är gäst i ett annat land och värden har ställt till med en sådan uppvisning. Men vi vet ju alla att USA:s president Donald Trump inte har något hyfs i kroppen eller knoppen.

Min dag har varit bra. Full av de vanliga göromålen som startar med ett pass på Friskvårdskompaniet och sedan lite målning (vad annat) och vardagssysslor inför helgen. Jag har ingenting att klaga på.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inget valt liv

  1. Bo Fuhrman skriver:

    Ha en skön helg, familjen! Njuuter i Uppsala!

Kommentarsfältet är stängt.