Jag röstade inte i dag

I dag ägde kyrkovalet rum. Jag deltog inte i det. Jag lämnade svenska kyrkan någon gång i slutet av 1960-talet och det gjorde jag första dagen som man fick begära utträde ur kyrkan utan att ange något skäl för det. Att lämna kyrkan hade man fått göra sedan 1951 och då utan att gå med i något annat religiöst samfund som var godkänt av staten. Men då, när jag traskade upp till den pastorsexpedition som hörde till församlingen i Uppsala där jag då var skriven.

Väl där framförde jag mitt ärende och den närvarande kyrkoherden frågade varför jag ville lämna kyrkan. Karskt svarade jag att det behöver jag inte längre svara på. Så efter det att de registrerat mitt utträde ur kyrkan gick jag därifrån. Det beslutet har jag inte ångrat.

Men jag är glad ändå i dag. Det verkar som om väldigt många – åtminstone i förhållande till hur valdeltagandet tidigare har varit – har lagt sina röster på de alternativ som finns i de olika församlingarna. På många olika ställen har det rapporterats om att det till och med varit köer. Det är bra. Finns det möjlighet att rösta så tycker jag att man ska utnyttja den demokratiska rättighet som står till buds. Jag tycker faktiskt att det är en skyldighet att rösta när man kan och får göra det.

Anledningen till att så många gick och röstade hänger säkert samman med den väldiga satsning som Sverigedemokraterna har gjort på det här valet. Partiet har uttalat att de vill ta över kyrkan och med partiets agenda så tror jag att en sådan utveckling skulle vara olycklig för kyrkan och dess framtida och ganska breda verksamhet. Nu vet vi väl inte förrän om en vecka eller så hur det gick i kyrkovalet. Att så många gick till valet kan ju bero på att väljarna – det vill säga medlemmarna i kyrkan – antingen vill ge sitt stöd till Sverigedemokraterna eller att de vill motverka partiets ambitioner.

Som icke medlem i kyrkan har jag inte något med det att göra, men hoppas ändå att det senare gäller.

Så ser jag att nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen har demonstrerat i Göteborg. Det var en demonstration som inte hade något tillstånd. Polisen lät demonstrationen fortgå och det väcker en hel del frågor hos mig och många andra. Varför ingrep inte polisen? Enligt experter som uttalat sig kan och får polisen inte ingripa vid olagliga demonstrationer såvida det uppstår trafikstockningar, ordningen bryts och/eller det uttalas brottsliga åsikter, exempelvis sådana som är hets mot folkgrupp.

Ändå kan jag stillsamt fundera på hur det skulle ha varit om andra grupper demonstrerar på ett liknande sätt utan tillstånd. Om ordningen upprätthålls och inga trafikstockningar skapas och om demonstranterna inte bär plakat med eller skriker ut åsikter som hetsar mot andra – ja, då är det tydligen fritt fram för alla grupper att gå ut och med fanor och flaggor och enhetlig klädsel för att visa upp sig. Det känns banne mig som demonstrationsrätten som vi känner den håller på att luckras upp.

Att jag sedan ogillar de tankar och idéer som de aktiva i Nordiska motståndsrörelsen har är en annan sak. Åsiktsfrihet råder. Men det är verkligen inte acceptabelt att sträva efter makt med våld, vilket nazismen inte drar sig för.

Min dag har varit god och bra. Om nu någon vill veta det.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.