Personlig integritet? Pyttsan!

Kanske kommer det någon kommentar till det som jag nu tänker skriva om. För jag tänkte orda en smula om den så kallade nya tekniken. Ja, ni ser – jag kallar den fortfarande för den nya tekniken trots att den är etablerad sedan decennier tillbaka.

Visst är den en välsignelse i många avseenden. Det går att lagra enorma mängder information och vem som helst kan när som helst hitta nästan vad som helst på det så kallade nätet. Telefonerna är små datorer och numera uppstår inte några diskussioner eller funderingar på frågeställningar som dyker upp i vardagen. Knappt har en fråga ställts förrän någon i sällskapet frågar ”Farbror Google” och serverar svaret.

Men tillgängligheten till information och det faktum att vi är så många som alltid är uppkopplade innebär också risker. Det är väl nästan belagt att många drabbas av svår stress eller rent av av utmattningssjukdom eftersom de har vant sig vid eller känner sig tvingade att hela tiden hålla koll på e-post och meddelanden och vad vänner gör eller vilka bilder som läggs ut eller bara för att hänga med i någon chatt eller i ett twitterflöde. Det är en sak.

En annan sak, som har belagts gång på gång, är hur oerhört känsligt vårt samhälle har blivit för störningar. Vi har nyligen sett och hört om hur såväl regeringen som myndigheter och företag utsatts för angrepp av olika slag. Senast var det en så kallad överbelastningsattack mot Trafikverket som gjorde att tågtrafiken inte fungerade under några timmar. Inga tåg kom iväg och tusentals och åter tusentals trafikanter berördes.

Om jag har förstått saken rätt och riktigt så är det väldigt svårt att skydda sig mot angrepp som riktas mot it-system. På ett ögonblick kan delar av vårt samhälle lamslås genom att dess verksamhet förmås att upphöra och därmed drabbas även vanliga människor på olika sätt. Kommunikationer, som sagt, och andra infrastruktursystem som är helt nödvändiga i vårt dagliga liv kan förstöras. Och kan förstöras ganska enkelt av professionella och/eller duktiga hackare, som gör det antingen uppsåtligen för att skapa oreda eller bara för att visa att de kan ta sig in bakom diverse brandväggar (tror jag att det kallas).

Som personer är vi också utsatta. Antalet stulna identiteter är betydligt fler nu än det var förr i tiden. För dem som drabbas är detta till stort omak och dessutom otroligt obehagligt, kan jag tänka mig.

Vi laddar hem appar till telefonen som möjliggör för dem som driver dessa appar att få tillgång till – ja, jag vet inte allt. Det ryktas också om att en del appar ger dess ägare (om det är så det fungerar) möjlighet att faktiskt avlyssna telefonerna även om det inte är någon som talar i dem. De sägs fungera som mikrofoner och det lär de göra även om man tror att telefonen är avstängd. Jag hoppas att dessa rykten inte är sanna.

Flera gånger har jag tänkt lägga in någon app som folk har pratat om. Men så ser jag i instruktionerna att appen begär tillstånd att få tillgång till en lång rad information. Det får man antingen neka tillträde till eller godkänna. Det har hänt några gånger att jag nekat tillträde, men då får jag heller inte tillgång till appen. Jag har inte kunnat ladda hem den. Andra gånger har mitt intresse för appen snabbt svalnat och jag fullföljer inte nedladdningen. Varför ska exempelvis appar ha tillgång till vilka kontakter du har eller vilka bilder som du har i ditt album?

Jag är inte teknikfientlig, men jag blir mer och mer betänksam till vad tekniken i dag bjuder. Fördelarna som vi kan ha och få har alltid en baksida. Och jag är bestämd i min uppfattning om att samhället är betydligt mer sårbart nu än det var för exempelvis två decennier sedan. Sårbart både i förhållande till myndigheter och beslutsfattare och sårbart i förhållande till gemene man.

Bara framtiden kan ge svar på hur bräcklig samhället har blivit. Att ha lite batterier och konserver hemma om det skulle hända något är inte någon dålig idé. Vi behöver ju inte vänta på att det traditionella kriget kommer. Det räcker med att hackare här hemma eller utomlands bara vill djävlas med oss genom att pröva beredskapen. Eller att kriminella vill utnyttja vår godtrogenhet och våra konton.

Den personliga integriteten som värnas så vackert i alla tal finns inte längre, vill jag hävda. Och det är vi själva som blottat oss så vi har oss själva att skylla. Så ser jag det i alla fall.

Min dag har varit bra.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.