Så dålig jag var

Det är tydligen tjejerna som ska göra det i vinter-OS i Sydkorea. Ta guld, alltså. I morse vaknade vi till nyheten att Frida Hansdotter tagit guldet i slalom. Marginalen ner till tvåan var fem hundradelar av en sekund. Men det är ju så i slalom. Marginalerna är små och gissningsvis finns det väl de som segrat med en hundradels sekund till godo på tvåan. Nu får vi se vad damernas stafett 4 gånger fem kilometer i morgon kommer att resultera i. Djärvt tippar jag en plats på pallen i alla fall. Norskorna blir väl den nation som utgör det största hotet, som det ser ut på papperet, men allt kan hända inom sportens värld – liksom i den stora, stora världen utanför idrotten – så det är bara att bänka sig framför tv:n och se hur det går.

I dag har jag varit en smula effektiv. Jag har skaffat ett jättestort skåp med dörrar i stället för den öppna bokhylla jag hade tidigare i rummet där jag sitter och skriver. Det var ett utmärkt tillfälle att gå igenom sådant som kan slängas och det blev en hel del faktiskt. Ändå har jag ännu inte slängt allt.

Men bland pärmar och papper hittade jag en pärm med gamla skrivningar från sista året i realskolan (motsvarande nian) och från åren på gymnasiet. Det var skrivningar i svenska, engelska, tyska, franska, matte, fysik och kemi. Ja, de tre senast nämnda ämnena läste jag inte på gymnasiet då jag gick latinlinjen.

Jag blev så full i skratt när jag satt där och bläddrade igenom skrivningarna. Även om jag inte reflekterat särskilt mycket på att jag fick gå om andra årskursen på gymnasiet så inser jag med all önskvärd tydlighet att det sannerligen inte var konstigt att jag inte blev uppflyttad till sista årskursen i gymnasiet. Jag var jättedålig det året och förmodligen var det väldigt bra för mig att gå om.

Jag kom också att tänka på hur det var då och hur det är nu. Om jag har förstått saken rätt så finns det inte på kartan i dag att en elev inte ska bli uppflyttad till nästa klass. Att hon eller han får läsa två år i samma klass. Det är ju apropå detta ämne namnet på en bok som Erik Zetterström skrev. Boken blev film 1938. När jag funderar vidare så var det kanske inte så dumt att ha det systemet; att få gå om en klass. Jag tror att det skulle vara bättre för eleverna som inte får godkänt i kärnämnena, i stället för att följa med upp i klasserna utan att ha grunderna klara för sig.

I mitt fall hände det sig säkert att jag något mognade och insåg värdet av att försöka tillägna sig kunskaperna som förmedlades av lärarna. Kanske, kanske kan det finnas en förklaring till mitt svaga agerande i gymnasiets andra årskurs att vi hade väldigt roligt i klassen. Nu under senare år har vi setts allesammans vid två tillfällen och vi ska ses i år igen.

Samvaron med mina klasskamrater känns väldigt viktig för mig. På något sätt har jag kommit till insikt om att dessa människor betyder mycket för mig. Mer än vad jag i förstone kunde ana att de skulle göra. Så jag kommer nog att ivra för att vi ska försöka ses åtminstone en gång om året. Kanske tar jag med mig mina gamla skrivningar. Jag är helt säker på att vi alla kommer att ha väldigt roligt åt dem och åt mig som sämst i klassen. Vilket inte betyder ett dugg i dagsläget. Faktiskt har det inte heller betytt något i livet efter gymnasiet heller, vilket säkert kan vara en tröst för många unga människor i dag som inte klarar godkända betyg i någon årskurs.

Dagen i övrigt har varit fylld av traditionella fredagssysslor. I morgon blir det också en hektisk dag. Det är mycket som ska göras och det händer mycket lite runt om i och utanför stan. Bästa vännerna kommer på besök och de blir nog glada om de får något i sig också. Och – som sagt – damernas stafett i OS. Den blir nog sevärd.

Mer tänker jag inte skriva just nu.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.