Att fortsätta jobba

”När du nått 70 års ålder kan varje jobb vara det sista, varje dag kan vara den sista. Man vet aldrig.” Det är ett uttalande av Roy Hodgson, fotbollstränaren, i en intervju med Dagens Nyheter. Tidningen har besökt honom på Selhurst Park där premier League-laget Crystal Palace spelar sina hemmamatcher. Laget är i kris och den uppgift som Hodgson har är att försöka rädda kvar laget i högsta ligan.

Eftersom Roy Hodgson en gång i världen tränade Örebro SK känner jag lite för honom. ÖSK var ju det lag som jag gick omkring och höll på i vätt och torrt när jag var ung. Med intresse läste jag artikeln i DN.

Men det jag hakade upp mig på var citatet ovan. Hans jobb som tränare liknar förstås inte något annat jobb. Ifrån en sådan syssla pensioneras man inte per automatik när åldern är inne. Erfarenheter och kunskap finns kvar och förmodligen också förmågan att bygga ett lag och få ett lag att fungera.

Här i landet – och i många andra länder – är det andra regler och en annan praxis som gäller. När åldern är inne – och dessvärre i alltför många fall långt tidigare – anses arbetstagare ha gjort sitt när pensionsåldern nås. Då åker man ut och då är man inte värd något mer.

Så om hans citat ska översättas till svenska förhållanden – de normala på arbetsmarknaden – blir det väl snarare: ”När du nått 62 år ålder kan varje jobb vara det sista”. Den åldersnoja som jag tycker råder på arbetsmarknaden är inte bra för vare sig individerna eller för samhället i stort. Det är därför som jag tycker det är bra att pensionsåldern höjs och att det redan i dag finns möjlighet för anställda att vara kvar på jobbet till åtminstone 67 års ålder.

Jag känner många i 70-årsåldern som är oerhört pigga och vitala och som är fulla av erfarenhet och därtill nyfikna på vad som händer i deras gamla branscher. I en del fall kan det naturligtvis vara skönt för en del att koppla av och njuta av den lediga tiden. Men för andra är det inte alla dagar så njutningsfullt att inte ha något på agendan.

Att Roy Hodgson säger att ”varje dag kan vara den sista” är förstås en sanning som ingen kan kan säga emot. För så är det att livet på intet sätt är garanterat att vara för evigt. Det finns faktiskt inte garanti för ens tio minuter framåt i tiden. Så ser jag det i alla fall och därför är det viktigt att ändå – även om jag varje dag  längtar tillbaka till det jobb som jag en gång hade – försöka ta tillvara tiden på bästa sätt. Det gör jag när jag skärper mig och sätter mig ner och skriver. Jag skriver ju inte för andra längre utan bara för mig själv. Det känns gott. Dock är det så att det är alltför lätt att bara låta dagarna gå.

Nog om detta för i dag. Lördagskvällen är i sin linda och det är dags att idka familjeliv med hustrun. Säkert hittar vi på något viktigt och bra att samtala om.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att fortsätta jobba

  1. Bo Fuhrman skriver:

    Gillar Roy, skarpt. Han var tränare för Örebro när jag fanns i Skellefteås lag i serien under allsvenskan, 1984.
    Träffade honom fem år senare:
    ”Du Bosse, jag vet exakt hur du spelade. Vi hade kartlagt dig. Du vänder alltid upp mot höger.”
    Karln hade rätt!

Kommentarsfältet är stängt.