En enkel resa för mig

Kanske var jag lite sen till starten, men jag hann i alla fall få i mig en macka och en kopp kaffe. För att vara på den riktigt säkra sidan hade jag sovit i tävlingsdräkten – pyjamasen – så det var bara att ställa sig på startlinjen och hänga med från första stavtaget. Vasaloppet hade äntligen startat!

Som jag har tänkt på det under vintern. Precis som för tusentals och åter tusentals andra har jag laddat för det. Den senaste veckan har väl inte varit idealisk när det gäller att ladda med kolhydrater och vätska. Men det har jag kompenserat genom att ta långa pass under den idrottsintensiva februarimånaden. I soffan är väl bäst att klargöra.

Årets Vasalopp kunde jag dessvärre inte klara i ett sträck. Ett förargligt elavbrott en kvart efter starten bidrog till att jag missade de stillastående skidåkarna i uppförsbacken efter startsträckan i Sälen. När elen väl kom tillbaka hade en norrman och en tjeck redan stuckit iväg från den övriga eliten. Som jag förstod det inkasserade tjecken flest checkar (häpp) när det gällde spurtpriser. Men sedan kroknade han. Och så kroknade norrmannen.

Men innan dess hade jag det väl försörjt under loppet. För att riktigt leva sig in i det långa klassiska loppet så hade jag sett till att få något i mig vid varje fäbod som passerades. Antingen var det en kopp kaffe eller te, en macka, en banan eller en risifrutti. Det bidrog verksamt till att jag klarade hela loppet utan att för ett ögonblick krokna eller bli nervös över att bli passerad.

På riktigt har jag aldrig åkt Vasaloppet. Inte heller Öppet spår, Kortvasan, Tjejvasan (naturligtvis inte) och inte heller Cykelvasan. Däremot har jag varje år kollat den fantastiska starten och därefter hela loppet så länge som det har sänts på tv. I början kollade jag därför att farsan var med och åkte och det var väl för att försöka få syn på honom som jag följde sändningarna. Han dog 1988 så kanske jag suttit där i soffan i 35-40 år första söndagen i mars.

Egentligen är jag en så trogen Vasaloppsåkare i hemmasoffan att jag åtminstone skulle bli belönad av Vasaloppskommittén med en nummerlapp av något slag, som jag kan trä på mig utanför pyjamasen. För den kommer jag inte ur förrän både herr- och damsegrarna har korats. Så var det i dag och så har det varit i många, många år.

Ute i den stora världen har det varit val i Italien i dag. Hur det går där är det omöjligt att spekulera i. Vi får se vad som händer. I dag har det också stått klart att det blir en koalitionsregering i Tyskland då den socialdemokratiska medlemsomröstningen till 66 procent sade ja till att regera med Merkels CDU. Donald Trump har i sin tur reagerat på de reaktioner som EU och Kanada hade på Trumps besked om att införa tullar på stål och aluminium. Både EU och Kanada kommer att vidta motåtgärder, det vill säga tullar på amerikanska varor. Och Trumps reaktion på det var att då – ja då inför USA tullar på europeiska bilar. Handelskriget är med andra ord – verbalt – i full gång. Till veckan kanske det börjar på riktigt och det blir förstås till hela världens förfång. Mest kommer dock USA att förlora på det.

Inför kvällen kan jag konstatera att dagen har varit bra. Jag har ställt undan mina fiktiva skidor så att de kan plockas fram om ett år igen. Förhoppningsvis.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En enkel resa för mig

  1. Anna skriver:

    Du är absolut värd en krans!

Kommentarsfältet är stängt.