Viktig fråga

Med jämna mellanrum blossar debatten upp. De tilltagande hoten mot förtroendevalda och mot journalister är ett allvarligt hot mot demokratin. I kvällens SVT-program Agenda var ämnet föremål för uppmärksamhet. Demokrati- och kulturminister Alice Bah Kunke hade samlat några företrädare för lokala politiker som utsatts för hot, vilket fått dem att antingen självcensurera sig eller lämna sina uppdrag. Hot mot förtroendevalda, journalister och andra har blivit så mycket vanligare under senare år. Inte minst genom de möjligheter som den så kallade nya tekniken ger när det gäller att anonymt uttala hot.

i Agenda var det justitieminister Morgan Johansson (S) och moderaternas Tomas Tobé som diskuterade. Den senare anser att det ska införas en speciell brottsrubricering för hot mot dessa grupper och då inte minst förtroendevalda. Justitieminister Johansson säger att ett förslag om straffskärpning för dessa brott är på gång och att det ger samma effekt som om brotten förs in i en speciell lagstiftning. Det kan man ju ha olika åsikter om, vilket dessa partiers företrädare väl illustrerade.

Visst är det så att en speciell lagstiftning som är tänkt att skydda en viss grupp människor kan visa allvaret i situationen. Men, som jag tänker, var ska gränsen gå i så fall? Förtroendevalda ska skyddas av den lagstiftningen. Det var kristallklart av det som sades i SVT-studion. Journalister kan nog föras in i samma lagstiftning, även om inte något sades om det. Men vad händer med bloggare som framför åsikter som är misshagliga för framför allt nazister och andra extremister. Då och då händer det att personer på insändarsidorna också kan säga saker som får blodet att rusa hos åsiktsmotståndare. Ska dessa också få skydd under en sådan lagstiftning?

Att fritt få föra fram sina åsikter är en grundpelare i vårt demokratiska system. Det ska kunna göras utan att den som har åsikten ska behöva utsättas för hot om eller rent av för fysiska attacker. Det kan bli en grannlaga balansgång om vissa ska få ett bättre skydd och andra inte.

Nja, jag är nog mer inne på den linje som regeringen tycks arbeta efter. Skärpta straff för hot som riktas mot personer vars insatser är grundläggande för demokratin tror jag är en mer framkomlig väg.

Men hur framkomlig den vägen är beror i stor utsträckning på vilka resurser som polisen får att verkligen spåra och hitta dem som framför hoten. Detta för att kunna lagföra dem. Om inte det ledet förstärks så spelar det ju i praktiken inte någon roll hur lagstiftningen ser ut. Hårdare straff för brott som hotar demokratin får ju inte någon som helst avskräckande effekt om brottslingarna ändå inte kan hittas.

Vad jag också tycker tål att diskuteras när ämnet ändå är öppet är att ordentligt definiera vad som är ett hot. Dessvärre finns det en växande tendens runt om i världen – och även här i Sverige – som går mot att en makthavare av något slag kan uppfatta det som ett hot bara för att någon har en annan åsikt. Hotet som uppfattas i ett sådant fall är ett ”hot” mot den aktuella makthavarens faktiskt makt. Och sådana hot tenderar inte att uppskattas hos någon makthavare. För en lagstiftare gäller det ju att inte bara se till dagens situation utan även att försöka beakta vad som kan hända om det blir andra politiska majoriteter och då hur en sådan lag kan tolkas. Vill det sig illa kan en lagstiftning faktiskt hjälpa icke demokratiska krafter till makten.

Nu ska jag väl inte måla fan på väggen. Men nog finns det goda skäl för lagstiftare att vara på sin vakt och inte låta sig dras iväg av opinionsstormar som för det mesta är tämligen kortvariga. Om än de kan vara starka när de blåser. Det gäller, som det hette i något försäkringsbolags annonser för länge sedan, att tänka efter före.

Nu till något helt annat. Damernas tremil i Holmenkollen blev en spännande historia. Än en gång bevisade norskan Marit Björgen sin storhet och självklart var det surt för Charlotte Kalla att förlora en pallplats efter nästan en och en halv timmes intensiv skidåkning med en tiondels sekund. Men för tittarna var det en perfekt underhållning som bjöd på en dramatik som sporthändelser ibland bjuder.

Dagen har varit bra. Solen sken och nu har den börjat värma gott också. Vi har haft goda vänner på besök och det var väldigt gott och bra att få ägna några fina timmar till samtal och umgänge. I morgon börjar en ny vecka och efter någon eller några dagars förväntat snöfall får jag väl hoppas på att det måhända kan ske något vädermässigt som får vårkänslor att spira.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Viktig fråga

  1. villacalifornia skriver:

    Och vi tidningsbud som blir nerslagna för att vi springer PK-ärenden. Har vi tur blir vi notis i en lokaltidning.
    Det är demokratin som måste försvaras. Vad är en tidningsjournalists jobb värt om vi som delar ut deras artiklar inte vill, kan eller vågar.
    Och hur skall det värderas vad som är viktigare än det andra.

Kommentarsfältet är stängt.