Med rätt att döda

James Bond – Agent 007 ni vet – skapades av Ian Fleming. Han skrev inte mindre än 14 böcker om den fiktive brittiska spionen innan han dog 1964. Andra författare har sedan tagit vid och låtit Agent 007 leva vidare i nya äventyr. Den första filmen med James Bond spelades in 1962 och hade den då okände skådespelaren Sean Connery i huvudrollen. Titeln på filmen var ”Agent 007 med rätt att döda”. Efter den första filmen har ytterligare 25 filmer med James Bond spelats in.

Jag kommer att tänka på det här när jag läser om vad som nu uppmärksammas stort runt om i världen men främst i Storbritannien. Jag tänker på mordförsöket på den tidigare dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i förra veckan. Brittisk polis och andra myndigheter är övertygade om att de har försökt mördas genom ett nervgift som tillverkats i Ryssland. Slutsatsen är given utifrån hittills redovisade fakta: det är Ryssland som ligger bakom mordförsöket.

Nu pågår en annan utredning.I måndags hittades affärsmannen Nikolaj Glusjkov som tidigare var vice vd för det ryska flygbolaget Aeroflot. 1999 dömdes han till fem års fängelse, anklagad för penningtvätt och bedrägeri. Glusjkov var kompis med Boris Berezovskij var en hård kritiker till president Putin och han fick politisk asyl i Storbritannien 2003. Han var i sin tur kompis till Alexander Litvinenko, som mördades 2006 genom polonium -210.

Boris Berezovskij hittades död i sitt badrum 2013. Det sades att han hade hängt sig, vilket Nikolaj Glusjkov ifrågasatte starkt. Den rättsmedicinska utredningen kunde inte klarlägga om dödsfallet var självförvållat eller om han blivit mördad. Nu har alltså Nikolaj Glusjkov också hittats död och de första spåren tyder på att han kan ha strypts eftersom man, enligt tydligen polisiära källor, hittat märken på hans hals. Dessa tyder på att han tagits av daga.

Brittisk polis och säkerhetstjänst ska nu öppna och noga gå igenom inte mindre än 14 märkliga dödsfall av exilryssar i England. Misstanken är förstås att de alla på ett eller annat sätt har bragts om livet av ryska agenter som opererar i Storbritannien.

När Ian Fleming skrev om James Bond ska man ha i minnet att författaren tidigare själv arbetat som underrättelseofficer. En del av hans figur och händelser som den fiktiva agenten utsätts för har naturligtvis sitt ursprung i författarens egna erfarenheter – om än dramatiserade och förmodligen skönmålade. Dock får man anta att det i levande livet finns agenter och spioner, som är ytterligt hemliga och som har vittgående mandat och uppgifter. Ibland förmodligen även uppgift att döda personer som på något sätt är misshagliga för den stat som de tillhör eller upplevs utgöra en fara för den som har makten.

Sådana agenter har förmodligen alla länder. Även Sverige. Det blev ju ett väldigt liv i samband med it-skandalen på Transportstyrelsen då hemliga uppgifter lades ut till företag i andra länder. Dessa uppgifter skulle kunna röja hemliga identiteter, det vill säga agenter och spioner. Så nog finns dessa personer.

Filmerna och böckerna om James Bond – vi har ju dessutom massor av filmer från andra länder inte minst USA – visar i sina dramatiska former på en verklighet som existerar, men som allmänheten nog helst vill uppleva som fiktiv på biodukarna. Agenter av den här typen har nog funnits i alla tider och i alla samhällen. Mot den bakgrunden tror jag definitivt på att den brittiska polisen och säkerhetstjänsten är något på spåren nu när de börjat kika närmare på de 14 exilryssarnas död. Jag är tämligen övertygad, magkänslan säger det, att polisen kommer att finna en gemensam nämnare i att deras dödsfall inte har varit naturliga. De kommer nog inte att hitta några gärningsmän.

Framtiden får väl som vanligt utvisa vad som eventuellt har hänt.

Min dag har varit utmärkt. Träning i morse och därefter sedvanliga fredagssysslor. Det blev lite stressigt ett tag när jag sprang mellan tvättstugan och tv-soffan för att kolla in sprinttävlingarna i Falun. Två svenskor på pallen och genomgående finfina prestationer av många svenska deltagare. Det var kul att se.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.