Benmjölets långtidsverkan

Det har blivit normalt att jag skriver ett inlägg på den här platsen ganska sent på kvällarna. I dag blir ett undantag. Klockan är just nu inte ens två på eftermiddagen och jag känner en brinnande lust att få ner några rader.

Det är nämligen så att jag fick ögonen på en sådan där hälsoprodukt. Kollagen heter det verksamma ämnet och när jag började kika närmare på vad det egentligen var så begrep jag inte särskilt mycket. Dock står det i Wikipedia att det finns fem olika typer av kollagen. Det är kollagen 1 till 5 fast med romerska siffror.

Kollagen I förekommer mest i ben, står det. Det var det som väckte mitt intresse. I mitt stilla sinne översatte jag det till benmjöl. Så jag kollade vidare på Wikipedia och visst fanns det något om benmjöl där. Det utvinns ur krossade djurben och är rikt på kväve och fosfor. Sedan står det att det är värdefullt som långtidsverkande gödningsmedel.

Det var inte precis vad jag hade önskat att få veta. Inte heller att Kungliga Veterinärstyrelsen (i dag Jordbruksverket) 1957 förbjöd import av benmjöl eftersom man misstänkte att benmjöl orsakade utbrott av mjältbrand. Sedan det förbudet trätt i kraft minskade antalet fall av mjältbrand på ett drastiskt sätt. Uppenbarligen hade de ansvariga i Kungliga Veterinärstyrelsen rätt i sina antaganden.

Nu till saken som gjorde mig intresserad av kollagen och benmjöl. När brorsan och jag var små kom morsan hem då och då med en brun påse som hon köpte på apoteket. Påsen innehöll benmjöl. Morsan förklarade för oss ungar att benmjöl skulle stärka vår benstomme.

Vi tyckte inte om benmjölet som hon till en början försökte baka in i exempelvis köttbullar. Det märkte vi direkt på smaken. Benmjölet var oerhört torrt och när hon skakade ut lite ur påsen så dammade det. Men hur det än var så vande vi oss vid smaken och det gick faktiskt så långt att åtminstone jag använde benmjölet som pålägg. En hård macka med margarin som bretts på snålsidan – förstås – och så ett lager med benmjöl på det.

Morsan slutade med benmjölet och jag förstår nu att det berodde på att importen av det förbjöds. Troligen fanns det inte någon inhemsk tillverkare av benmjöl. Så då slapp vi det i maten och som pålägg. Jag minns inte om jag saknade det.

Vare sig brorsan eller jag fick i alla fall mjältbrand och vad jag vet har inte brorsan råkat ut för något ben- eller armbrott. Inte jag heller. Så kanske, kanske hade morsan rätt i alla fall – benmjölet stärkte våra benstommar. Långtidsverkande som gödningsmedel står det att benmjölet är. Kanske var det också långtidsverkande på benstommar. Vad vet jag?

Men kollagen kanske man skulle pröva. Det är ju något som kroppen sägs behöva. Å andra sidan är det mycket som våra kroppar behöver som de aldrig får och det är mycket som är skadligt som våra kroppar får i övermått. Måhända jämnar det ut sig i slutändan. Vi får väl tro det. Så länge som vi nu kommer att leva.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.