Överraskning med Mazda

I dag fick jag mig en ordentlig överraskning. När jag så där framåt förmiddagen började fundera på vad jag skulle göra, så ringer telefonen. Kompisen Thomas sa åt mig att vara beredd vid halv tolv. Det var jag.

Och så kom han i sin Mazda. Men inte vilken Mazda som helst utan en MX5. Mer känt är säkert namnet Miata. Det är världens mest sålda så kallad roadster. Den började tillverkas 1989 och har sedan dess inte förändrats särskilt mycket. Utseendemässigt menar jag då.

Den han köpt har drygt 20 år på nacken, men är i utomordentligt skick. Totalt har den bara gått 12.000 mil och under de senaste fyra åren har den körts mycket sparsamt. Enbart 600 mil.

Thomas bjöd inte bara på en åktur längs E4 till Byske utan även på lunch på värdshuset. Det var nog tur att han hade cabbat ner, eftersom det inte är helt enkelt för en inte så längre vig man. Det var långt ner till sätet. Det gick lättare att komma ur, men om taket hade varit uppfällt så hade det nog blivit lite krångligare.

DSC08417.JPG

Så här mallig och glad kände jag mig efter turen till Byske. Visst är bilen läcker?

Det är en märklig känsla att sitta så lågt. Jag är ju van att köra och sitta i en Mazda CX5:a där man sitter högt och lätt kan komma in och ut ur bilen. Att sitta i Thomas Miata gav nästan gokartkänsla. Märkligt nog så blåste det inte så mycket trots att taket var nerfällt.

Det var en härlig upplevelse eftersom det faktiskt var första gången i mitt liv som jag åkte i en Miata och första gången som jag åkte nercabbat. Jag har inte haft det på min så kallade bucketlist, men jag är väldigt glad för att Thomas kom att tänka på mig i dag. Samtalet mellan oss handlade lite om bilar – förstås – men betydligt mer om samhällsfrågor och politik. Det senare är alltid ett samtalsämne mellan oss när vi ses.

Dagen har, som ni förstår, varit bra. Jag fick mig en ordentlig påminnelse om min tekniska okunskap i dag. Telefonen signalerade att det var dags för en systemuppgradering. Så jag tryckte på symbolen som accepterade en sådan. Och det gick så trögt så det var inte sant. 250 MB skulle laddas in och när jag under en allt högre irritationsnivå konstaterade att det tog en halvtimme att få in fem MB ringde jag till dottern som har samma typ av telefon som jag.

”Har du wifi på? frågade hon och jag svarade att det har jag förstås. Det har man väl alltid, menade jag. När vi slutat snacka kollade jag. Inte hade jag wifi igång. Tydligen hade jag kommit åt någon symbol någon gång så att den slagits av. När den väl kom på så gick inladdningen från 100 MB till 250 på mindre än två minuter.

Sån är jag. Kanske ska jag inte bara träna kroppen på måndagsmorgnarna. Huvudet ska väl ha sin dos av träning det också. Och i dag fick jag lära mig något nytt. Tycker jag.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.