Samma metoder – igen

Jag var nere på stan en sväng i dag. Den direkta anledningen var att lilla Omar och hans familj var på väg söderut och passerade Skellefteå. De stannade till nere vid Max i stan. Jag var glad att se dem. Det var ett tag sedan sist. Lilla Omar skrek mitt namn när han såg mig och sprang emot mig. Sedan ville han ha min uppmärksamhet – vilket han fick – mest hela tiden under den lilla tiden vi hade på oss innan de fortsatte. Han är go´ den killen. Ja, hela familjen förstås.

När jag ändå var i centrum passade jag på att uträtta en del ärenden, som jag annars skulle ha gjort i morgon. Där i stadsvimlet, som verkade vara lite mer än brukligt, träffade jag på en som tidigare varit politiker. Vi kom att prata en stund och naturligtvis handlade vårt prat mest om politik. Både lokalt, nationellt och internationellt. Om de strömningar som känns så starka och så illavarslande.

Jag vet inte hur många gånger som jag har skrivit om och kritiserat politiker som tror sig lösa problem bara genom att anslå mer pengar. Jag håller fast vid den kritiken. Mer pengar är sällan lösningen på de problem som ju ändå finns i vårt välordnade och privilegierade samhälle.

I går hörde vi hur Socialdemokraterna utlovade någon miljard extra till att göra vårdcentralerna mer tillgängliga. Enligt statsrådet Strandhäll ska pengarna gå till att exempelvis hålla vårdcentralerna öppna under längre tid på dagarna. Allt för att minska trycket på sjukhusens akutmottagningar. I dag hörde vi att Socialdemokraterna – förmedlat av statsrådet Baylan – utlovade två miljarder kronor årligen till åtgärder som ska få våra utanförskapsområden att häva sig ur detta utanförskap.

Båda dessa vallöften – för så ska det bli om Socialdemokraterna får fortsätta att regera efter höstens val – är inriktade på att få ordning på problem som ofta speglas i medierna. Det jag inte riktigt förstår är hur de statliga pengarna som riktar sig till att få folk att gå till vårdcentralen i stället för akuten ska användas. Pengarna går förstås till landstingen, som ju är ansvarigt för sjukvården. Hur landstingen använder pengarna har staten inte något inflytande över, såvida inte pengarna direkt öronmärks för ett specifikt ändamål. Jag frågar mig om dessa pengar ska öronmärkas. Jag frågar mig också hur det ska gå till för landstingen att bemanna vårdcentralerna under längre tid med sköterskor och läkare när det redan i dag på sina håll är väldiga problem att tillsätta lediga tjänster.

Det här med miljarderna till utanförskapsområdena är en annan fråga. Visst kan pengarna göra nytta, men om det som kommer ut av pengarna verkligen leder till det som Socialdemokraterna vill ska bli resultatet återstår verkligen att se. Jag minns resultatet av den första så kallade storstadsmiljarden. Den skulle också förbättra tillvaron för de boende i dessa områden. När så småningom en utvärdering gjordes visade det sig att det enda påtagliga resultatet var att tre grillplatser byggts. Om det var två i Malmö och en i Stockholmsområdet eller tvärtom låter jag vara osagt.

För mig var det ytterligare en spann vatten på min kvarn. Nämligen att skattepengarna inte används effektivt. Och att det inte är särskilt klokt att kasta in nya pengar på saker som inte har fungerat tidigare trots generösa anslag. Först och främst gäller det väl att försöka hitta en organisation, gärna med mindre administrativa överbyggnader, som fungerar. Eller hitta metoder som man tror fungerar bättre än de som eventuellt används i dag. När det är gjort kan det bli tal om att anslå slantar till verksamheter som får saker och ting att fungera bättre.

Det finns säkert anledning att återkomma till det här ämnet flera gånger. Och till vad jag tycker och tänker och tror inför valet 9 september.

Det var kul att Danmark gick vidare till åttondedelsfinal i fotbolls-VM. Det synd att Island inte gjorde det. Om laget bara hade gjort ett mål till i kväll hade det varit ordnat. Vi får väl se i morgon hur det går för Sverige. Morsan sa alltid att man får hoppas på det bästa men vara beredd på det värsta. Det gäller i allra högsta grad i morgon.

Min dag har varit bra. Sakta – alltför sakta enligt min mening – känns det bättre i rygg och ben. Dock tycks det gå åt rätt håll, vilket jag är glad för.

 

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.