Det finns mycket som ökar här i samhället. En del är av god. Annat av ondo. Ett exempel på det senare är antalet bedrägerier med bank-id. Enligt polisen har antalet anmälda bedrägeriförsök ökat från 99 i januari i år till 442 i juli. 791 bedrägerier har genomförts och genom dessa har förövarna tillskansat sig inte mindre än 110,4 miljoner kronor.
Detta finns att läsa i en artikel i Dagens Nyheter. Och det här är bara en speciell del av bedrägerier och stölder som sker via elektroniken, som hyllas så ofantligt. Sverige är extremt i bemärkelsen att det inte finns något annat land som så snabbt är på väg mot ett kontantlöst samhälle. Allt fler betalningar sker med betal- och kreditkort och för de som vet hur man ska göra är det tydligen inte så svårt att sno pengar från folk på elektronisk väg.
Jag känner inte till i hur stor utsträckning som bankerna kompenserar sina kunder för bedrägerier eller elektroniska stölder som utförs. Det sker säkert till en viss del, men bankerna mörkar förstås dessa uppgifter eftersom de ändå tjänar gott om pengar på sina kort och för att de avsagt sig kontanthanteringen. Från och med i höst har ingen bank i Skellefteå någon kontanthantering utan de kunder som vill ha en slant i plånboken eller börsen får ta ut via bankomat. Att banker och affärer och andra vägrar att hantera kontanter sägs bero på att man vill minska risken för att personalen ska råka ut för rån. Affärer och andra som inte hanterar kontanter gör det delvis av samma skäl, men också för att bankerna har sett till att ordentligt fördyra kontanthanteringen för näringsidkare.
Jag använder betalkort. Men i en ökad utsträckning försöker jag att göra som jag alltid har försökt att göra. Nämligen att betala med kontanter. Inte för att jag som ensam person hur länge som helst kan gå emot den ström som bankerna har skapat. Nämligen att betala alltmer och slutligen allt med kort. Men om fler gör som jag så kanske det kan skapas en opinion för att bankerna ska ha en skyldighet att hantera kontanter. Och att affärer och andra faktiskt inser att kontanter är ett lagligt och i allra högsta grad giltigt betalningsmedel, som kan användas överallt.
Sakta börjar kanske en opinion att bildas för ökad användning av kontanter. Att skrota de gamla sedlarna och mynten och i stället införa nya var en reform som kostade en bra slant. Varför gjordes den förändringen och förnyelsen av kontanterna om de ändå ska försvinna? Det finns ju Kontantupproret, en löst sammansatt grupp som bland annat på Facebook argumenterar för kontanternas fortsatta användning. Och nu senast var det väl självaste statsministern Löfven som talade för att banker ska kunna tillgodogöra sina tjänster – med kontanter – via servicekontoren där Försäkringskassa, Skatteverket och Pensionsmyndigheten har sina verksamheter. Detta gäller då mest i glesbygd.
Det här är inte sista gången som jag skriver om den här frågan. Önskvärt vore om något parti faktiskt ville driva frågan om kontanternas roll i samhället i valrörelsen och därmed är berett att i riksdagen kämpa för att via lagstiftning ålägga bankerna en skyldighet att hantera detta betalningsmedel. Bankerna, de fyra stora i landet, gör ju en årlig vinst på över 100 miljarder kronor, så det är väl inte någon tvekan om att de gladeligen har råd med denna grundläggande service mot allmänheten och mot sina näringslivskunder. Dessutom skulle det vara välgörande om de offentligt kunde redovisa hur mycket de kompenserar sina kunder med när dessa har utsatts för elektroniska bedrägerier och stölder.
Min dag har varit bra. Kompisen Björn och jag hamnade i en lättsam politisk diskussion med en annan person som tränade i morse. Även i eftermiddags blev det lite prat om politik med en annan kompis, Kenneth. Vi var alla överens om det som är min lilla käpphäst – nämligen att staten och kommunerna måste se till att använda skattepengarna mer effektivt. Hittills i årets valrörelse finns det väl inget parti som inte har utlovat miljardsatsningar på än det ena, än det andra.
Det är löften som jag inte har full tilltro till. Eftersom man kastar in mer pengar i verksamheter som inte förändras till sitt innehåll eller organisatoriskt så händer inte mycket. Bättre vore att ordentligt göra uppföljningar om vad pengarna används till och om de kommer till rätt användning. Men det kan jag orda om en annan gång.
Ristningar 