Den mörka timmen

Plötsligt blev det mörkt ute. Ja, visst ja. Det är Earth Hour. Den timme på dygnet mellan halv nio och halv tio på kvällen – oavsett vilken tidszon man befinner sig i – då man ska släcka ljuset. Gatlyktor och lamporna längs gång- och cykelvägarna släcktes här utanför hos oss. Men lamporna i elljusspåret var tända.

Det är förstås en manifestation av något slag, som har hållit på under några år. Hur många vet jag inte. Och faktum är att jag faktiskt inte bryr mig särskilt mycket om det heller. Morsan och farsan lärde brorsan och mig från det vi var små att ”ett tomt rum är ett mörkt rum”.  Det är en manifestation så god som någon annan, även om jag kan tänka mig att föräldrarnas råd bara hade att göra med att spara på elräkningen.

Miljö- och klimattankar fanns inte på den tiden. Under 50- och 60-talen när jag växte upp och började bli vuxen var ju allt – precis allt – bara så positivt. Det fanns inget att vara rädd för och allt var så oskyldigt. Just nu i skrivande stund kom jag att tänka på hur det var när jag jobbade på systemet på Engelbrektsgatan i Örebro. Dagskassan cyklade butikschefen Torsten Winqvist iväg med. Han gick ut på bakgården där cykeln var parkerad och cyklade sedan genom två parker till dess att han kom till banken.

Efter dåtidens mått – ja, även efter dagens mått – var det mycket pengar i hans portfölj som han hade på pakethållaren. Jag minns dagen innan midsommaraftonen ett år då varje kassa i butiken – vi hade tio stycken – hade sålt för mer än 30.000 var. När pengarna räknades på bordet i fikarummet var första och hittills enda gången jag sett så mycket pengar på en och samma gång. Pengarna stoppades ner i Torstens portfölj och så trampade han iväg. Ensam. Förmodligen hejade han glatt på sina trogna kunder som satt på parkbänkarna och redan börjat vänta på att affären skulle öppna nästa dag.

Jag vet inte om eller i så fall hur mycket det märks på den samlade elkonsumtionen när lamporna släcks lite varstans. I och för sig tror jag att de flesta människorna som sitter hemma inte bryr sig särskilt mycket om det. Men att kommunen släcker ner gatubelysningen under en timme lär väl orsaka ett hack i konsumtionsstatistiken. Dock tror jag inte att Skellefteå Kraft behöver ta sig för huvudet över de uteblivna inkomsterna den här timmen. Bolaget tjänar ju goda pengar på elkonsumtionen ändå. För att inte tala om vad de tjänar på elnätsavgiften som bara tycks bli större för varje år som går.

Skellefteå Kraft överraskade nu i veckan med beskedet att man tillsammans med ett tyskt företag, NDC Datacenters, ska bygga en så kallade datacenterpark i Finnfors. De två bolagen ska bilda ett gemensamt bolag som ska heta Nordic Datacenters AB. Skellefteå Kraft går in med 95 miljoner kronor och ska svara för mark, kraft och infrastruktur medan NDC projekterar, bygger och driver verksamheten. Kommunens kraftbolag drar igång markarbetena per omgående.

Det är ju också Skellefteå Kraft som ansvarat för de otroligt omfattande markarbetena där batterifabriken ska ligga. Nu har jag inte varit där och kollat på senaste tiden. Men det lutar åt ett besök inom kort.

Min dag har varit helt OK. Och tänka sig – inte en glutt i datorn på hela dagen och ingen sport på TV. Telefonen har jag bara använt för att ett par samtal och några sms.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.