Oro under ytan

Det tycks som om det börjar röra på sig lite grann i politiken. I nästa vecka möts regeringen ute på statsministerns sommarställe Harpsund för att prata budget. Men redan nu har Dagens Nyheter varit där ute hos honom för att göra en intervju om vad som väntar inför hösten och det kommande arbetsåret.

Det är en intressant intervju som presenteras. Statsministern pekar på alla områden som är aktuella: integrationen, skolan, gängkriminaliteten, försvaret, skatterna, bekämpandet av de ökande klyftorna och så välfärden. Avslutningsvis konstaterar han att socialdemokratin vill fortsätta att bygga det starka samhället och ett tryggare Sverige, vad han nu kan mena med det.

Visst är det så att integrationen bör kunna fungera bättre. Visst är det så att försvaret behöver stärkas. Visst måste klyftorna minskas och visst måste samhället förmå att bekämpa gängkriminaliteten. Visst behövs det en liten skattereform och självklart ska välfärden försvaras.

Allt kostar pengar. Receptet hittills har varit att försöka portionera ut mer pengar till det som för tillfället är mest aktuellt. Jag kan befara att den politiken kommer att fortsätta. Budgetförhandlingarna är i år inte så enkla som de varit tidigare. Det är ju inte bara socialdemokraterna och miljöpartisterna som ska komma överens utan även liberaler och centerpartister. De senare är väl för övrigt knappast inbjudna till Harpsund nästa vecka. Eller är de det? Jag vet inte, men nog borde de vara med på ett litet hörn redan i det skedet.

Det jag lite grann hakar upp mig på är rikspolitikernas brister när det gäller att prioritera. Under alla år har jag hört på alla plan – lokala, regionala och nationella – att det är politikernas uppgift att se till helheten och försöka åtgärda eller satsa på det som är allra viktigast. Jag tycker inte att politikerna gör det i den utsträckning som jag menar är nödvändig.

Det jag tänker på är välfärden. Sjukvården fungerar inte riktigt som den ska, men det är inte i förstone regeringens eller statens ansvar att den ska fungera. Det är regioner och landsting som äger den frågan. Pengar skjutsas in i vården från statens sida men till synes utan nytta. Köerna finns kvar och växer. Det är svårt att få tider och den ”garanti” som gäller sedan länge är snudd på skrattretande (om det inte vore så rackans tragiskt för många sjuka). Du ska nå fram till en vårdcentral samma dag som behöver vård. Inom tre dagar ska du få en medicinsk bedömning av läkare eller annan medicinsk personal. Inom tre månader därefter ska du ha fått kontakt med en specialiserad vård och inom ytterligare tre månader eller egentligen 90 dagar ska du ha börjat behandlas. Det kan alltså dröja ett halvår som du som patient får gå med dina besvär innan du kan börja behandlas. Förutsatt att tiderna hålls och vårdgarantin gäller.

Inom vården råder det brist på framför allt sköterskor, men även annan personal. Bristen har medfört att läkare och sköterskor hyrs in av privata företag. Det är bra för de som arbetar så; lönerna är väsentligt högre för den personalen än för fast anställd personal inom vården. Men de allt högre kostnaderna för detta tränger ut andra vårdverksamheter.

Inom skolan finns det också problem. Väl kända och jag behöver inte gå in på dem. Så jag hoppar direkt till våra försäkringsssystem. Sjukförsäkringen till exempel. Förstår inte politikerna hur det bubblar av missnöje ute i landet när så många människor inte får del av den försäkringen? Direktiven från regeringen är och har varit att sjuktalen ska minska. Enda sättet att få ned sjuktalen har varit att utförsäkra de sjuka. Efter 180 dagar har till och med dödssjuka mötts av beskedet att de ska anmäla sig till Arbetsförmedlingen och ta ett jobb på öppna marknaden. Många har begått självmord efter sådana besked.

Just denna del av det så kallade försäkringssystemet är en grundsten i det som vi vill ska vara trygghet. Den tryggheten har krackelerat ordentligt och om inte regeringen under det kommande året ger Försäkringskassan nya direktiv och i samma ögonblick avskaffar de så kallade försäkringsläkarna, som i princip är statligt lejda skarprättare, så kommer allmänhetens misstro mot trygghetssystemen i allmänhet att växa än mer. Det i sin tur leder till att en misstro mot politikerna och mot samhället, vilket göder marken för extremistpartier med Sverigedemokraterna i främsta rummet samt för moderater och kristdemokrater som står i deras farstu.

Personligen tycker jag också att de politiska partierna som i dag har makten – regeringen och Liberalerna och Centern – snarast också ska se till att säkra kontanthanteringen i landet. Det är skrämmande med den utveckling som kort- och swishbetalningar har. Jag förstår inte att människorna är så otroligt villiga att jämt och ständigt meddela alla berörda vad och var de handlar. Och att de uppvisar sådan naivitet gentemot bankerna.

Jag skulle gärna se att alla banker tvingas hantera kontanter och att alla handlare också skulle ha en skyldighet att ta emot kontanter. Runt om i vår närmaste omgivning handlas det företrädesvis med kontanter och där fattar ingen hur Sverige så snabbt kan gå mot en utveckling som är så farlig. Nämligen mot ett samhälle där inga pengar finns utan där bankerna efter eget skön gör precis som de vill. I andra länder är inte de väpnade rånen mot butiker och värdetransporter och mot bussförare och taxichaufförer något som helst problem.

Nåja, det finns massor av skäl att återkomma till detta senare.

I dag åkte vi och kollade på hur det ser ut där batterifabriken ska byggas. Jodå, det tycks som om det ser ut att kunna börja byggas nu i augusti. På andra håll håller man fortfarande på med markarbetena.

Image-1.jpg

Image-1 2.jpg

Det är ett enormt område som ska användas. Byggnationerna blir spännande att följa. Min dag har varit bra med mycket läsning.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.