En stillsam undran

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har meddelat statsminister Stefan Löfven att hon vill lämna sin stol i regeringen. För en månad sedan avled hennes sambo plötsligt och hon har inte varit på jobbet sedan dess.

Med all respekt för henne och hennes situation undrar jag stillsamt om hon har fått betalt under tiden som hon varit frånvarande. Betalt i någon form. Jag har nyligen läst en artikel om en kvinna vars femåring dog i cancer. Dagen därpå skulle hon inställa sig hos Arbetsförmedlingen, men hade förstås inte en tanke på det. Hon gick miste om all ersättning, vilket slagits fast av en högre instans. Sådan är lagen, sägs det. Den lämnar inte något utrymme för personliga tragedier.

Dock sitter jag här på min kammare och undrar om det inte är skillnad på folk och folk. Jag undrar eftersom jag inte vet om Strandhäll har uppburit någon form av ersättning under sin frånvaro. Någon som vet kanske kan ge mig svaret.

Annika Strandhäll har ju som minister varit ansvarig för den linje som Försäkringskassan numera arbetar efter. Nämligen att i princip sätta stopp för alla sjukskrivningar som överstiger 180 dagar. Detta oavsett vilka sjukdomar som individerna har och oavsett hur väl dokumenterade sjukdomarna är. Regeringen borde därför snarast – helst i förrgår – ändra direktiven till Försäkringskassan. När sjukförsäkringen inte ger svaga människor den trygghet som de rätteligen ska ha så bryts tilliten och trovärdigheten till våra ansvariga politiker. Det i sin tur bäddar för krafter som vi bara kan ana.

I dag blir det ett kort inlägg. Klockan drar iväg och jag, som har haft en utomordentligt behaglig dag – inte minst under och efter massagen som jag fick av duktiga Lena Thall – har inte ägnat mig åt särskilt seriösa ting. Det har blivit mycket läsning och idrott. Det senare förstås i form av att sitta framför TV:n och kolla på VM-tävlingarna i friidrott.

I dag var det så kul att se Daniel Ståhl ta hem VM-guldet i diskus. Han fick inte till med så långa kast som vi vant oss vid under den gångna säsongen, men hans kast var i alla fall tillräckligt långa för att vinna den åtråvärda guldmedaljen.

Det var också kul att se Karsten Warholm från Norge som försvarade sin VM-titel från 2017 på 400 meter häck. En suverän insats. Höjdhopptävlingen för damer höll en väldigt hög klass. Ja, det är över huvud taget kul att se prestationerna som idrottarna svarar för.

Som sagt – min dag har varit bra. Det blir den förhoppningsvis i morgon också.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En stillsam undran

  1. Karl Inge Brelin skriver:

    När vissa ledamöter i riksdagen uppburit ersättning trots lång frånvaro från sitt arbete i riksdagen tycker jag att Strandhäll också kan få det efter hennes frånvaro.

Kommentarsfältet är stängt.